Autism och aspergers syndrom

(Foto av Fru Pusselbit)

Jag läste en gammal artikel idag. Den hette "Vår sons väg ut ur mörkret" och handlade om ett pars son som konstaterades ha autism.

Artikeln var inte speciellt lång, men intressant. Sonens diagnos var bland annat att han led av "sensory integration disorder" (svårigheter att samordna sinnesintryck), ett tillstånd som karaktäriseras av förhöjd känslighet för en mängd olika stimuli. Ofta saknar autistiska barn inte alls kontakt med omvärlden, utan i stället är de alldeles för medvetna om den. Omvärlden blir helt enkelt för intensiv och påträngande och eftersom de är så känsliga tvingas de dra sig undan.

Det är som att alla sinnesintryck är en enda röra, eller att det är ett oupphörligt dånande brus i öronen eller att lampor är starka som strålkastare, eller att kläderna irriterar huden så att det känns som om de vore fodrade med stålborstar. Kanske att doften av all mat på en restaurang är så stark som om det tillverkades tårgas där... så kanske du förstår lite grand hur tillvaron för en autistisk person kan vara.

En förklaring till varför autistiska personer kan ha svårt för att titta på andras ansikten och speciellt ögonen, kan vara att det rymmer så fantastiskt mycket information och det kan bli för mycket för den autistiske.

Jag vet att son Pusselbit är väldigt känslig för beröring och det är viktigt att be om tillåtelse att få röra vid honom.  Det har alltid varit så, ända sedan han var mycket liten. Vissa kläder och en del ljud har också varit jobbigt genom åren som gått, så vi har varit mycket noga med att ha det tyst och lugnt omkring oss.

Och han är en mycket känslig person, som har stor medkänsla med andra människor. Fast ibland kan allt bara bli för mycket för honom och han måste dra sig tillbaka, innan han kan komma ut till oss igen. Då är det viktigt att han får vara i fred och gå igenom alla intryck i lugn och ro. Speciellt när han kommer hem ifrån skolan, när vi varit borta någonstans, eller något liknande. Nu har han Aspergers syndrom, ungefär som högfungerande autism. Jag lär mig mer och mer om det här för varje dag och det är mycket att lära sig för min son förändras hela tiden och egentligen vet jag bara om hur min sons syndrom yttrar sig, inte hur någon annans gör det. Och kan man egentligen bli helt fullärd om detta?

Något som är det allra viktigaste att veta om det här, är att vi egentligen aldrig kan veta hur han ser på sin omvärld. Jag kan heller inte riktigt veta hur min man ser på världen eller hur någon annan ser på den, för vi är alla olika individer. Vi alla tänker på olika sätt, men vi är alla lika mycket värda!!