När jag läste kinesiska andra året på Stockholms universitet, blev jag helt plötsligt väldigt orolig för mig själv. Jag kunde somna var som helst och när som helst. Efter några gånger vågade jag inte att åka till lektionerna eller föreläsningarna, för jag somnade på tåget till Stockholm och sedan i tunnelbanan och visste inte riktigt var jag skulle vakna upp...
På tre månader hade jag gått upp ca 12 kg och kom inte ihåg någonting av vad jag skulle göra, trots en massa lappar på kylskåp och inskrivna saker i almanackan. Det som skrämde mig allra mest var att jag inte ens mindes de allra första grunderna i kinesiskan.
När jag en helg suttit och läst i ca 20 timmar utan att ha fattat någonting, insåg jag att jag var tvungen att söka upp en läkare och ta reda på vad det var för fel på mig. Läkaren skickade mig till ett labb där de tog en massa prover. Det visade sig att jag hade väldigt mycket B-vitaminbrist som hade börjat påverka kroppen och ämnesomsättningen negativt och B-vitaminbristen kom sig av att jag stressat för mycket och blivit utbränd.
Min läkare var mycket allvarlig och sa till min man att det enda jag fick göra var att ta B-vitamintabletter, gå på promenader och att sova. Bara koppla av och ta det lugnt. Jag blev sjukskriven i ett halvår och fick gå på läkarbesök var 14:e dag, så att läkaren verkligen visste att jag tog hand om mig ordentligt. Därefter ville han sjukskriva mig ytterligare ett halvår, men då satte jag stopp för det hela. Jag berättade för honom att jag hade ändrat på mitt liv och att jag skulle läsa något annat lite lättare på ett universitet närmare mig och att jag lärt mig min läxa och inte skulle stressa som jag gjort. Aldrig någonsin mera! Han gick med på det och det tog något år innan jag var helt återställd igen. Fast jag har efter den tiden varit väldigt noga med att inte stressa för mycket och att alltid sova ordentligt.
(från Pusselbitarna på metrobloggen)
23 kommentarer
Ja, jag tror att man har andra tentakler och tidigare inser vart man barkar hän och därmed kan bromsa upp. Sen kanske man gör mer saker i förebyggande syfte så som att ta det lugnt och göra saker man gillar för att hålla kroppen och sinnet i bra balans.
Har man en gång gått in i väggen är man betydligt känsligare för att hamna där igen, eller rättare sagt (jag har själv rasat ner så där) man blir lite av en annan människa när man repat sig. Jag blev det iaf. Jag fick en inre mätare som sade åt mig att nä, nu är det dags för dig att vara själv ett tag och antingen drog maken iväg med barnen över en dag eller så åkte jag iväg till en kompis och surrade bort en stund över en fika. Jag märker av denna bägare då jag kommer på mig själv med att bli rastlös, då är det dags att ladda batterierna.
B-vitaminbrist är verkligen inte att leka med. Jag vet en vegetarian som fick oåterkalleliga nervskador av brist på nån b-vitamin. Själv äter jag B50 eftersom jag ju är nästan-vegan.
Tänk vad viktigt det är att ta hand om sig själv! Gör man inte det så räcker man inte till för andra! Bra gjort att komma igen.
Vad skönt att du lyckades ta dig ur det till slut. Även om man kanske aldrig blir densamma. Man kanske inser värdet av att leva här och nu. Det är i vilket fall som helst ett bra recept för att ha goda förutsättningar att må riktigt bra och att vara lycklig för det lilla. Och att inte stressa. Tänkte jag skulle skriva om det i min blogg någon gång eftersom jag själv har erfarenhet av stress och att leva "här och nu".
Ha det bra!
Jag tänker mig för...;) Men när något är roligt då är det lätt att göra alldeles, alldeles för mycket! =)
Erika
Hej min kloka och goda vän!!!
Bra gjort! Att ändra vanor och beteende är inte lätt! Jag har också varit där och kämpar ff med stress men har lärt mig och jobbar ff med mig själv. Funderar på om jag borde kolla upp både sköldkörtel och B-vitaminbrist... de har kollat sköldkörteln men inte med en sån där finpunktion... hjälp, mig vad heter det?
Iallafall ta hand om dig!!!
Erika
Tur att du kom ur det. Själv får jag äta b12 resten av mitt liv pga operationen. Många gamla har b12-brist och därför är det många som får diagnosen demens trots att det kanske inte är det.
Det är väll mest B12-vitamin du menar, eller? Jag har också ätit Triobe-tabletter. Kvinnor kan få lätt brist på B-vitaminer. Berocca brustabletter är jättegoda, tycker jag. Stressen tar lätt slut på många viktiga vitaminer/funktioner från kroppen, men man ska komma ihåg att äta rätt. Kött! B12-brist är vanligast hos veganer... Samtidigt är ju beteendevetenskap en klurig vetenskap. Någon blir stressad av att ha för mycket att göra, någon annan för att ha för lite att göra :)
God natt!!!
Vilken tur att du klarade dig ur stressen innan det var försent. Känner du aldrig av någon stress nu förtiden?
Har du kommit ut på jångpromenaden än, jag hejjar på dig=)
Läste någonstans att just utbrändhet kan bero på en inflammation i sköldkörteln.
Undra just om fibro också gör det? Borde kanske leta upp en cytolog, för en finnålspunktion ;)
Inte kul att somna så där. Kram
Vet också hur det är. Jag kan fortfarande inte stressa utan att bli sjuk av det. Jag har lärt mig den hårda vägen att ta det lugnt.
Lycka till i fortsättningen. Måste passa på att fråga vad är syftet med dina språkstudier?
Zhong guo...och så var mitt tidigare så fantastiska(?) kinesiskaordförråd slut...
Det här skulle flera ta lärdom av. Vilken hemsk upplevelse det måste ha varit.
Jag har ett litet motto och det är att jag vägrar stressa för det är inte bra för kroppen. B- vitamin är väl den vitamin som kvinnor ofta kan sakna lite grand av. Ha det gott ikväll, och jag ska snart kolla på en film har jag tänkt mig.
ja uscha, inget att leka de där med utbrändhet. ja övertygar mej själv om att ja inte kan bli de. inte hur mycket ja än kör på. har inte blitt de än o hoppas slippa de i framtiden med :) hoppas du nu mår bra. lycka till. glöm inte vila :)
Ni hao! Wo jiao Fröken Sparsmart. Xiexie.
hjälpte B vitamin???? det låter ju för enkelt..
DRabbas av detta är inte roligt....
En till här som kommer och anmäler sig till clubben "vi fd. utbrända". Du har aldeles rätt i att det är svårt att förstå om man inte varit där själv. Det tar tid att komma tillbaka. Och det tar tid att ändra beteendet som gjorde att man gick i väggen. Man måste lära sig att välja o prioritera.
Ha det så gott :)
Jaha, då kan vi ta varann i hand här då! Jag fick utmattningssyndrom och stressade på ändå så ett halvår efter det kom jag in på akuten halvt död, med diabetes så det blev insulin direkt! Du var klok ändå, det var inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar