Ibland kommer en sådan längtan över mig. Den griper tag i hela min kropp och jag blir så gråtmild. Tankarna på mina systrar med familjer i USA kommer över mig och jag vill genast få tag på dem via telefon och höra deras röster, men det är inte alltid det går så bra. Tidsskillnaden är ju trots allt några timmar...
I går lyckades jag få tag på min syster Maria. Det var så skönt att få prata lite med henne, även om det bara var om vanliga, vardagliga saker. Min andra syster Lydia har varit svårare att få tag på. Fast det finns ju också andra sätt, så som snigelpost, e-mail och kommentarer i hennes blogg. Att höra deras röster slår ändå allt!!
Då tänker jag på hur det var för ca 100 år sedan, eller ännu längre tillbaka. De som utvandrade då och de som fanns kvar. Hur stor chans var det att de skulle kunna få träffas igen? Hur lång tid tog det inte att skicka alla brev dem emellan? Och hur jobbigt måste det inte ha varit att veta, att de antagligen aldrig mera skulle få höra varandras röster?
(från Pusselbitarna på metrobloggen)
15 kommentarer
Många kramar,
Lydia
Förstår att det blir tomt! Jag blev lite orolig när min syster pluggade på Göterborgs universitet. Och det är ju ändå i Sverige!
Hon trivdes förresten inte där, utan kom hem efter en termin och fortsatte plugga här. Glad var jag!!
Det måste vara jobbigt att ha nära och kära så långt bort.
ja tänk så olika de kan vara många tekniska ting är de underbart att ha.Kram
Tack för telefoner och andra grejor, som gör att man kan hålla kontakt med dom man tycker om och är lånt borta!
Visst kan längtan bli stor när det är så långt ifrån varandra som ni.kram
bor dom nära varandra
Ja, hujja vad hemskt det måste ha varit förr! Och vi klagar NU också! :)
Ja, vi hade jätte trevligt, och vi svingade våra lurviga, hi hi... nu är det bara slappande som gäller :)
Förstår det, saknad gör ont.
Sönadg skön söndag för dig och familjen , kram justine .
Tack för all din omtanke.
Min dotter vistas i Australien just nu och fast vi skickar mail och sms nästan varje dag kan jag nästan gripas av panik bara att få höra henne. Och då är det så skönt när jag får tag på henne och får höra hennes röst att det verkligen är bra. Så jag förstår precis hur du känner det. Kram.
ja, vi har det lite lättare än vad dom hade det
Hej...
Jag har mått lite knas nu medan jag har varit hemma så jag har känt att jag måste ta det lugnt och vila...åker tillbaka till sthlm imorgon på eftermiddagen...ska vara på mvc och ge blodprov kl. 14 så vi åker efter det, tror jag...
Kanske träffas på förmiddagen? eller så får det bli nästa gång jag är i stan?
kram!
Det är jobbigt när man har sin familj så långt borta, även om det är mycket lättare nu för tiden att hålla kontakten. Hoppas ni får träffas snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar