fredag, augusti 08, 2008

Farmor och farfar


Nu ska jag alldeles strax blåsa ut ljusen i ljusstaken. De har snart brunnit ut helt och hållet. Den femarmade ljusstaken kanske inte är alltför vacker, men det är ett litet arv från min farmor.

Farmor var en intressant kvinna. Man sa att hennes far var jude och hon blev väldigt lätt solbränd och hade kolsvart hår. Fortfarande i 70-årsåldern hade hon en smal midja. Hon använde knallrött läppstift och en röd basker. Hennes cykel var också röd. I hennes trädgård kunde man hitta röda klätterrosor, röda pioner och underbara solrosor och i de flesta fönster inomhus fanns det stora och vackra pelargonier.

Hon berättade för mig att när hennes första dotter föddes på vintern, åkte de hem från BB med häst och släde. Det var ca 8 kilometer. När jag var liten och frågade henne vart hon skulle vilja resa på semester, svarade hon "Till Hawaii!". Hon kom aldrig iväg dit...

Min farfar var blond och de var väldigt vackra på bröllopsfotot tillsammans. När de gifte sig, var det ett andra världskrig och han var stationerad uppe vid riksgränsen som soldat. När kriget var över, jobbade han som snickare och hade samtidigt en gård med skog, mark och djur att ta hand om. Han var mycket tystlåten och älskade att vandra omkring i skog och mark med hunden och katten gåendes efter sig.

Farfar dog när jag gick i 9:an och min farmor dog när jag läste kinesiska...

7 kommentarer:

Rospiggen sa...

Det är så spännande med ens egen historia och på jobbet älskar jag att prata med de som är pigga och klara om hur det var förr i tiden.
Pappa har lyssnat igenom Lydias musik och hans kommentar var:
"Det finns filmmusik och så finns det filmmusik, det här är helt klart bland de bättre!"

veiken sa...

Tänk om man var så klok att man intervjuade "dom gamla" om gågna tider innan det är för sent!!

Anonym sa...

Inte ens jag visste allt detta om farfar (kriget och så). har aldrig tänkt på det. Jag minns inte så mycket av honom...

Jag saknar dig!

Kram,
Lydia

Fru Pusselbit sa...

Jag saknar dig också, kära syster! Kram

*tingeling* sa...

å vad härlig å veta om sina släktingar så där :) jag vet nästan ingenting om mina på nån sida av mina föräldrar.... bara lite om mormor och morfar... men jag och syrrarn har tänkt åka till vår moster och interjuva henne :)

Anonym sa...

Åhhhh, tänk att dom flesta har så varma minnen och känslor från sina mor och far-föräldrar.Dom gjorde hela ens barndom på något sätt, min ialla fall=))

syren sa...

En spännande berättelse om dina farföräldra. En vacker ljusstake!.