Kinesisk mat

Det är inte tänkt att vi ska äta kinesisk mat i dag, men kan inte låta bli att skriva om det ändå...

När jag läste kinesiska för min underbara lärare på ett universitet i Sverige, ansåg han att det var viktigt att inte bara lära sig själva språket, utan också lära sig att laga kinesisk mat. Därför bjöd han och hans fru hem oss i flera omgångar. Vi fick vara med och laga mat tillsammans med dem och de var så trevliga. (Senare hjälpte jag hans fru med svenskan och hon mig med kinesiskan...)

Mat är väldigt viktig för kinesen. Så viktig, att man ofta frågar "Har ni ätit?" när man träffas, underförstått att om man har det mår man bra. Sju procent av jordens odlingsareal skall mätta ca 22 procent av jordens befolkning. Det är inte lite det.

Eftersom Kina är ungefär lika stort som Europa, måste man inse att "kinesisk mat" är lika varierande som den mat man kan få i olika delar av Eruropa. Den kinesiska kokkonsten är ca 4000 år gammal. Min lärare och hans fru berättade för oss att förutom riset som gäster bjuds på, brukar man ha en rätt mer än vad det finns antal personer runt bordet. Maten brukar skäras eller hackas så smått som möjligt och wokas, för då tillagas det snabbt och det går åt mindre energi till det. Det har inte alltid varit så lätt att hitta mycket ved...

Om jag skulle rekommendera en bra kinesisk kokbok, skulle det vara "Det kinesiska köket" skriven av Liu Zihua och Uli Franz, utgivet av ICA bokförlag

(från Pusselbitarna på metrobloggen)