Nu har jag set dokumentären om ADHD i svt1 och jag tycker väl ändå att det är något av det bättre som sänts på tv om det. Det som både jag och min man irriterade oss på lite grand, var att ljudet skiftade så i kvalitén och att det var så mycket musik när folk pratade. Eftersom min man hör lite dåligt, var det ju så svårt att höra... fast det blev lite bättre efter halva sändningen, då vi kom på att sätta på textningen från text-tv... ;)
Något som är så viktigt att inse är att vi alla är egna individer. Personer med ADHD är olika, de med Asperger är olika varandra, de utan diagnoser har olika personligheter osv. Det gör också att vi alla har olika problem med livet och olika saker som vi är väldigt bra på! Det finns olika lösningar för alla.
Min dotter har en hörselnedsättning, men är väldigt lik min man som har ADHD. Det som fungerar för honom, brukar ofta fungera för henne också, men hon har ingen ADHD-diagnos. Fast om hon gick igenom en ordentlig utredning, kanske hon skulle få en sådan diagnos... Hon gjorde ett mindre test hos en skolpsykolog för några år sedan och då trodde de att de flesta svårigheter hon har, beror just på hennes hörselnedsättning och inget annat. Hennes allra största problem är koncentrationssvårigheter.
Det var först i femte klass hon kunde sitta med i en hel lektion, innan dess fick hon ta småpauser och springa omkring i korridoren då och då. Hon hade ju så mycket spring i benen. Hon har alltid varit mycket hyperaktiv, glömt saker... Ibland känns det som om det bara fanns två lägen, det hyperaktiva och den djupa sömnen. När vi hämtade henne på dagis, mötte hon oss i dörren med bara trosorna på sig. När hon rörde på sig så mycket, blev hon så fruktansvärt varm. Innan vi fick med henne hem, var vi tvungna att leta efter hennes kläder på alla tre avdelningarna, för hon brukade springa emellan och hon visste inte var hon hade lagt alla kläder.
Nu har hon lugnat ned sig och kan faktiskt sitta stilla och göra något en längre tid och om hon lägger in alla viktiga saker som ska göras i mobiltelefonen som larmar lite innan det ska göras, glömmer hon det inte lika lätt. Det är likadant för min man. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt detta, men jag måste upp tidigt imorgon och måste komma i säng. Dessutom är jag rätt så trött och känner att jag börjar svamla, så då är det allt bäst att ta sig ifrån bloggen! Sov nu så riktigt gott allihopa!!
torsdag, september 04, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
ja det är så viktigt att komma ihåg att de inte går att dra alla genom samma kam även om samma diagnos finns. alla är individer och alla kräver individuella möten med världen oavsett om det finns en diagnos eller inte. ha de bra. kram :)
Jag såg bara slutet på programmet eftersom Telia har varit här och kopplat om telefonen och TV:n som går via bredbandet inte fungerade. Slutade med gamla hederliga boxern med gratiskanaler men skulle ju först hitta den, hitta lilla TV:n och söka kanalerna...... Yngste sonen är under observation för Asperger, även om jag tycker att han ändrat sig MYCKET åt rätt håll senaste året. Kramar.
God morgon vännen! Jag såg inte programmet. Men jag har just läst om ADHD. Och känner flera som har det. ha det gott. kram
God morgon vännen! Jag såg inte programmet. Men jag har just läst om ADHD. Och känner flera som har det. ha det gott. kram
Go morron! Låter hemskt jobbigt det där, stackarn! Inte kul att ha så mycket spring i benen :)
Hej! Visst kan hennes koncentrationssvårigheter bero på hörselnedsättningen, men jag anser att man gör det enkelt för sig om man avfärdar svårigheterna med det.
För mig låter det som om hon mycket väl skulle kunna diagnosticeras med ADHD. Men det viktiga är ju ändå att hitta strategier för att klara av vardagen oavsett om man har en diagnos eller inte. Och det tycks hon ju ha gjort.
Lycka till.
Ja du, var glad för att hon inte springer omkring på gymnasiet i bara trosor det hade varit riktigt illa.
Men vad jag minns så kunde en tecknad film få henne att sitta still framför tv ganska länge om hon hade en kopp med corn flakes att äta torra till.
Svägerskan
Ja, om bara alla som behövde fick stöd och hjälp. En diagnos hjälper ju inte i sig MEN ger ju så mycket förståelse och det förklarar mycket. Dessutom kan man få extra stöd om man behöver. Det gäller dessutom att ha starka föräldrar som kan stå på barrikaderna för sig!! Bamsekram!!
Jag känner igen mig i det du beskriven om din dotter. Hörselskada är ju lite speciell på så sätt. Det sitter inte i öronen bara. Sen har ju vi som du skriver olika personlighetskombinationer allihoppa, så summan av allt blir alltid olika. Vi är olika.
Du har ett fint sätt att se det hela, och din familj har tur att de har dig!!! Kram :)
Men, när jag läser om din dotter så tänker jag på att en del säger att flickor med adhd är lugna, det är pojkarna som är som du beskriver dottern - nu får jag inte ihop det riktigt men ja, musik så där är störande, det tycker t o m jag som hör alldeles ypperligt. Jag förstår inte varför det ska vara så.
Jag använder mig också av gehör mer än noter :)
Skicka en kommentar