Ibland vill man bara gräva ned sig

Inatt kom jag nog i säng vid 01.30-tiden och imorse gick jag upp vid 07.00-tiden. Min son var mycket svår att få upp, han sa att han inte sovit så bra i natt. Han kom nog ca en halvtimma försent till skolan och jag sa till honom att säga att han försovit sig.

Min dotter var lättare att få upp. Om jag värmer på vatten och sedan säger att det finns varmt vatten i köket, brukar det vara någorlunda lätt att få henne ur sängen. Idag drack jag kardemummate till frukost + åt en banan, min dotter åt nudlar med ägg i. Min dotter äääääälskar nudlar och äter dem med ätpinnar. Det är Japan, manga och animé + en massa olika konvent som gäller för henne.

Efter frukosten skyndade vi oss till en läkare på vårdcentralen. (Idag igen, ja, ja...) Förra veckan togs det olika blodprover på henne, då hon varit så trött en längre tid. Idag kom det fram att hon hade lite järnbrist och en del B-vitaminbrist och vi fick ett recept på B-vitamintabletter så att det ska bli bättre. Dessutom hade hon väldigt lågt blodtryck och läkaren sa att hon måste röra på sig mera. Det här med lågt blodtryck måste vara ett arv. Jag har alltid haft lågt blodtryck och också svimmat ibland på grund utav det. Om man rör mycket på sig får man upp blodtrycket och hälsan blir automatiskt bättre, så det är bara fördelar att röra på sig. Fast hur mycket jag än rört på mig, har blodtrycket varit för lågt, så jag vet inte hur jag ska få upp det ordentligt. Min mormor har också väldigt lågt blodtryck...

Efter läkarbesöket gick vi hem och åt nybakade bröd och drack lite mera te. Det var mycket gott. Sedan åkte dottern iväg till skolan och egentligen skulle jag ha åkt iväg på en timmas föreläsning på universitetet. Fast just idag har jag ingen som helst lust att lämna hemmet mer. Det är ett mycket stort motstånd mot det, så jag skickade ett e-mail till föreläsaren om att jag var hos min läkare med dottern och inte kunde komma... Det finns faktiskt dagar då jag har väldigt svårt att träffa andra människor och över huvudtaget gå utanför dörren. Ibland är det tvärtom, jag längtar efter andra människor väldigt mycket. Kanske beror det på att mitt liv ibland är rätt så stressigt, att min familj inte klarar så mycket stress och att jag då måste ta deras stress också och då behöver man ibland dagar "då man bara vill gräva ned sig" för att klara av livet. Dessutom är det grått, mulet, regnigt, mycket blåsigt och kallt ute och det gör det bara ännu värre...

Jag får väl sätta på en till diskmaskin, tvätt och börja läsa Peter Härtlings "Nachgetragene Liebe", som ska vara utläst till på torsdag. Och skriva mer på uppsatsen...

(hämtat från Pusselbitarna på metrobloggen)