Autism

Solen skiner från en klarblå himmel och det är ca 15 grader varmt i skuggan och fåglarna kvittrar. Det verkar vara en toppendag

Har redan druckit en mugg te (svart te med smak av blommor) och gått igenom alla tidningar + e-mail, pratat med sonen som varit hemma på håltimma från skolan och planerat upp dagen och veckan lite...

Min man är förståeligt nog hemma idag, men han har ätit lite och verkar vara på bättringsvägen och det är skönt!

Nu ska jag betala alla räkningar, sätta på en massa tvätt (har beslutat mig för att tvätthögen ska elimineras så fort som möjligt), diskmaskinen ska sättas på och sedan ska jag också skriva färdigt en recension som är det som är kvar på litteraturkursen.

Den här artikeln gjorde mig lite extra upprörd Barnen röstade ut autistiske Alex, 5. Om det hade hänt min son (som har Aspergers syndrom) hade jag blivit otroligt arg på läraren! Man har väldigt många känslor (precis som du och jag) när man har detta funktionshinder, men man har svårt att beskriva, eller uttrycka dem för andra. Det gör att man också kan ha svårt att förstå vad andra menar om de inte är tydliga. Min son har en stor medkänsla med andra. Vi har jobbat mycket på att få honom att förstå saker och ting, som har varit svårt för honom. Redan när han var liten, sa han till vår dotter (när en liten kusin var jobbig) "Du måste ta det lugnt med honom (kusinen), han är liten och vet inte bättre!" Min son har ett stort tålamod med andra människor och bryr sig inte om den andra människan är populär eller inte. Han är likadan mot alla. Jag är väldigt stolt över honom, för trots alla svårigheter han har, kämpar han på och är omtyckt. Han kommer aldrig att vara den populära innetypen med många vänner, men jag är glad bara han har någon vän som förstår honom och som han tycker om att umgås med. När jag och min man gick och pratade med alla hans olika lärare, träffade vi på en del andra föräldrar och hans olika klasskamrater. Vi märkte hur måna alla var om honom och hur det tyckte om honom, trots att han är lite udda ibland... Han har ju svårt att möta ens blick och det är ofta svårigheter att få honom att öppna sig. Dessutom säger han ju inte så mycket, fast jag har förstått att med kompisar som han känner sig hemma med kan han prata en hel del :)

Som förälder undrar man givetvis hur det kommer att gå framöver, men jag tror att han tycker om sitt liv och att det kommer att gå bra. Det är det viktigaste för mig!

(från Pusselbitarna på metrobloggen)