onsdag, maj 28, 2008

En vackert solig tisdag

Japp, nu har jag druckit en mugg te (whiskey och choklad), väckt min dotter en andra gång och min son går omkring lite rastlöst i lägenheten. Har sagt till dottern att tredje gången jag går in på hennes rum tar jag med mig vattensprutan, lite roligt ska en stackars förälder ha

Ikväll ska dottern på grillfest med sina klasskamrater och innan dess ska hon hinna packa inför skolresan imorgon. Så det är allt bäst att hon kommer upp nu...

Ute är det ca 17 grader, strålande solsken, klarblå himmel och fågelkvitter. Visst saknar jag värmen i Tulsa där det kunde bli upp emot 30-35 medans vi var där, men jag hoppas att det snart också blir rätt så varmt här.

Idag finns en hel del pappersarbete att göra och ordna med. Inte så roligt, men det måste bli gjort. Min man påminde mig om det både igår och i morse innan hann stack iväg till jobbet. (Och när han gör det, brådskar det verkligen). Det kommer att ta nästan hela dagen, men någon tvätt och disk ska man väl också hinna med... Dessutom börjar jag komma igenom min garderob nu. Håller på att rensa lite och tänkte försöka sälja en hel del på "Loppisen" på lördag. Samtidigt är det aldrig fel att bli av med det som aldrig används Jag ska naturligtvis gå igenom barnens garderober också, de växer ju så snabbt att de säkert har en massa för små kläder liggandes.

Min man har hållit på att prova ut en medicin för sin ADHD nu under våren. Det har gjort att han fått lite mindre aptit och samtidigt har han också ett rätt så rörligt jobb. Allt detta har resulterat i en otrolig viktminskning. Han kommer i byxor som han inte haft på flera år och börjar väga som när vi gifte oss för 19 år sedan. När jag var borta i ca 3 veckor i Tulsa, tror jag inte att de hann med att tvätta så mycket. När jag kom hem skulle han iväg någonstans och hittade inte några egna byxor, så han lånade i hemlighet sonens. De satt lite tajt, men det säger ju hur mycket han gått ned... Han själv säger att han mår mycket bättre än på flera år och det är lättare att göra saker och ting när han inte har så många kilon att släpa på. År 2004 var han på gränsen till fet och mådde inte så bra, så jag är ju glad att det är mycket bättre nu, men det hindrar ju inte att jag är lite orolig för att han ska gå ned ännu mera. Det räcker nu...

Visst kan ibland ett något totalt misslyckat foto bli överraskande bra?

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

Inga kommentarer: