Ett mirakel!

Vi har nu kommit fram. Resan tog mer aen 20 timmar pga askovaeder. Jag fick ocksa migraen mitt i resan och det var inte roligt, men jag har ju tabletter...

Doktorerna och sjukskoterskorna anser att ett mirakel har skett. Lillflickan har tillfrisknat mycket snabbare aen vad andra i samma situation har gjort. Egentligen skulle hon ha legat pa sjukhuset i over 2 veckor, men mar sa bra att hon nu ar hemma. Hon har dalig balans och har fortfarande problem med lungorna och intar pencillin mot bakterier. Vi kollar henne mycket noggrant, samtidigt som vi tackar Gud.

Den kyrka de ar medlemmar i, kom med mat varje dag medan lillflickan var pa sjukhuset. De forsta dagarna var alltid nagon fran kyrkan med min syster och familj som stod. Min andra syster hade de 2 andra barnen hos sig, medan min syster och man var pa sjukhuset med lillflickan.

Igar kom ocksa en syster till min systers man och stannar helgen ut. De tillbringar nu lite tid tillsammans och pratar en hel del.

Poliserna som kom direkt efter olyckan, har gratit en hel del. De trodde inte hon skulle leva vidare, men nu har hon tillfrisknat sa snabbt som ingen tidigare i denna situation gjort. De ar i egentligen knarkpoliser och om de hittar nagon som ser ut som hon gjorde (som har tagit en overdos) vet de att den personen inte overlever.

Mina systrar aer lyckliga att vi kom hit. Vi tycker ocksa att det aer bra. En kompis till min syster och man bygger just nu ett staket runt poolen, sa att det inte sker igen.

Jag skriver lite mera senare. (Vet aennu inte hur jag far fram de svenska tecknen a,a och o...)

(från Pusselbitarna på metrobloggen)