Strålande solsken

Strålande solsken, kylig morgon (3 grader varmt vid 07.30) och nu är första muggen te urdrucken.

Igår fick sonen ett sms från en kompis som bjöd honom till sitt födelsedagskalas på lördag. Jag sa till honom "det var väl roligt, då måste du bara åka dit!". Kompisen bor utanför la Stada och bussarna går inte så bra, så jag sa till honom att vi naturligtvis kör honom fram och tillbaka. Jag tror minsann att han börjar se fram emot lördagen! =)

Dotter Pusselbit har klippt sporrarna på boxer Pusselbit med hjälp av en massa hundgodis. Han avskyr klotången något alldeles otroligt mycket. Han fick till och med hundgodis som låg på själva klotången och var mycket skeptisk innan han lät sig väl smaka...

Idag blir det universitetet igen. Igår var vi hela fem personer på översättningen och det var verkligen trevligt. Ju färre personer det finns på en lektion, desto mer arbetsamt blir det för de stackars få studenter som är där och tidigare har vi varit minst 2 stycken på en översättning... läraren har tyska som modersmål och irriterar sig ibland rejält på en del fel som hon anser inte bör bli gjorda över huvud taget vid vår nivå av studierna. Fast det är inte alltid så lätt att översätta vissa svåra meningar som till exempel:

"De uppträder i den judiska landsbygdsbefolkningens traditionella kläder som de såg ut fram till andra världskriget och till deras klezmermusik kan ingen sitta stilla."

" Så här sägs turisterna vilja uppleva det judiska Kazimierz, en stadsdel som i århundraden var ett av den judiska minoritetens viktigaste kulturella och religiösa centra, men som efter kriget lämnades vind för våg."

Jag måste erkänna att tyska meningar kan vara oerhört långa. När jag hade skönlitteratur läste jag en bok som hade en sidas lång mening. Just nu läser jag en deckare på svenska av Mari Jungstedt Den dubbla tystnaden och irriterar mig på hennes ibland oerhört korta meningar. Vad sägs om "Bredvid Stina satt John. Han var tio år yngre än Beata. De hade flyttat in i området sist av alla." Naturligtvis finns det också längre meningar i hennes bok, men alltför många är korta och jag tror att hon har gjort det så medvetet.

I de flesta böcker flyter läsandet på och man behöver inte tänka så mycket på hur författaren vill få fram sitt budskap. I denna bok, Den dubbla tystnaden, gör de korta meningarna det ibland svårt att läsa och det känns nästan som om man är på lågstadienivå igen... När jag läst ut hela boken får vi se vad jag egentligen tycker om det hela och vem vet, jag kanske vänjer mig vid hennes språk.

Nu ska jag på en välbehövlig promenad med boxer Pusselbit och sedan ta mig till dagens lektioner på universitetet. Om någon vecka kommer första tentan och det är dags att lägga in en högre växel i studierna för att klara den...