Nyinflyttade

När mina barn var små, var de ibland sjövilda och hördes en hel del. Vissa dagar var väldigt arbetsamma, speciellt då jag hade migrän. De hittade på en massa olika bus och var det tyst var det viktigt att jag kollade upp det med en gång, annars kunde vad som helst hända.

Ibland försökte jag göra dem extra trötta med att hitta på en massa olika saker att göra utomhus, men i slutänden var jag mycket mera trött än vad de var. Både jag och min man förundrades över vilka små energiknippen de var.

För ca en månad sedan flyttade en ny familj in i lägenheten ovanför oss. Att de har barn har inte kunnat undgå oss, då vi från tidig morgon till ca 21.00 på kvällen hör en massa spring och andra "glada" barnljud. (Jag är glad att jag inte längre arbetar natt och behöver sova på dagarna). De som kommer och hälsar på oss undrar hur många de är, då det låter som om de är tio stycken ned till oss och det hörs också väldigt mycket ända ut i trappuppgången... men igår såg jag att de bara är tre. Åtminstone tror jag att det är så...

I början var boxer Pusselbit väldigt störd utav oväsendet ovanifrån och gick omkring och tittade upp mot taket och smågruffade, men nu har han vant sig. Däremot kan han fortfarande smågruffa vid vår ytterdörr när barnen går in eller ut i trappuppgången... då låter det som ett helt dagis är på väg.

Barn är barn och när de är friska och glada låter det om dem. Det tycker jag att det ska få göra. Därför tycker jag att det här är fruktansvärt hemskt!

Mamma tystade son med silvertejp