Aspergers syndrom

Igår började jag läsa "Miffon, nördar och Aspergers syndrom" av Luke Jackson och som är utgiven av bokförlaget Cura. Jag kan verkligen rekommendera den! Han börjar sin bok med "Om en man inte håller jämna steg med sina kamrater, är det kanske för att han hör en annan trumslagare. Låt honom följa den musik han hör, oavsett takt och ursprung. (Henry David Thoreau, 1854)". I slutet på baksidan av boken står det att boken är tillägnad "alla er som känner att ni inte hör hemma någonstans. Kom ihåg att det är cool att vara annorlunda!"

Det jag tycker är så intressant med Aspergers syndrom är att även om det finns olika kriterier för att fastställa syndromet på, så är alla personer som har det så individuella och har problem med så olika saker och är samtidigt så otroligt duktiga på olika saker.

Min son har till exempel aldrig haft problem med olika sorters mat, han älskar att äta rubbet (förutom potatismos). Han har heller inga problem med att äta ute på olika restauranger... fast när han var liten var det lite problematiskt. Då hade han svårt att äta tillsammans med många människor, särskilt om han aldrig träffat dem förut. När min man fyllde 30 år satt vi och alla gäster i ett rum och åt festmat, medan son Pusselbit satt ensam i köket och åt... men vi fick träna honom att kunna äta med andra och då hade han ännu inte fått någon diagnos och vi visste inte vad det var frågan om.

När han var liten hade han också väldigt stora problem om det var smutsigt omkring honom eller om han själv blev smutsig. Vi trodde ett tag att han skulle flå sig själv med tanke på hur ofta han tvättade sina händer. Det var något vi också fick träna bort. Hans kläder var alltid hela, rena och fina, medan dotter Pusselbit alltid lyckades förstöra sina kläder och var oerhört smutsig. Hon var verkligen överallt...

Något som alltid varit problematiskt har varit att handla och prova kläder och skor. Det är något som han verkligen avskytt! Jag har försökt lösa det genom att bara göra det två gånger/år och då samtidigt göra det lite extra festligt. Sedan har han bara behövt prova ett par byxor och har han gillat dem har vi köpt flera par av den sorten, likadant har vi gjort med till exempel tröjor. Efter storinköpen har vi alltid gått och ätit extra god mat på restaurang. Det är inte något som vi ofta gör och då blir det något alldeles särskilt och festligt.

Under hans uppväxt hände det också någon gång att jag fick köpa hem kläder och skor på öppet köp så att han kunde prova dem hemma i lugn och ro och inte behövde följa med till affären.

Att åka och handla mat eller något annat är också väldigt svårt. Fast någon gång har han följt med och då har han också själv fått välja ut något som vi ska köpa. Vi har velat uppmuntra honom att själv välja ut varor aktivt och sedan köpa det. En gång (men bara en gång under hans snart 20-åriga liv) valde han ut ett klädesplagg helt spontat och alldeles själv. Det var en rutig väst och han kom med den till mig och sa att han tyckte att den var väldigt fin. Behöver jag skriva att jag omedelbart köpte den? Han hade den varje gång han skulle klä upp sig efter det... ;)

Att åka på scoutläger gick alltid bra. Han älskade det. Att få vara ute och tälta i naturen var tydligen hans melodi. Däremot avskyr han att åka buss, det är för många människor i bussar och för nära inpå varandra. Han går hellre en timma än åker buss i en kvart.

Man skulle kunna skriva mycket mera, men det får räcka för den här gången...