Snöstorm!

Ovädret är över oss och hela världen har blivit vit och det blåser otroligt mycket, samt att man inte frivilligt går ut i detta väder...

Igår insåg vi att boxer Pusselbit har fått kennelhosta och vi har läst massor om det, både på svenska och engelska. Även om det är en del hundar i området har han inte fått träffa dem närmare, då han ofta har så svårt för hanhundar och småhundar, så han måste på något sätt ha blivit smittad av en tik som han lekt med i hundrastgården, eller på något annat sätt via hundrastgården.

Han blev oprovocerat rejält biten av en liten hund när han var valp och en hanhund var inte snäll mot honom där han bodde förut, så därför var han rätt så aggressiv mot andra hundar när vi fick honom, men vi har tränat honom väldigt mycket och han har blivit lugnare och mycket mindre aggressiv vid bland annat hundmöten på promenader och det känns väldigt skönt! Tänk, vad det är bra när man är lugn själv och ständigt har hundgodis med sig... ;)

Förutom den typiska hostan är han lite snuvig, men annars som vanligt. Vi är inte ute lika länge med honom och använder sele så att inget skall trycka mot strupen (det kan trigga igång hostan) och han får ha vintertäcket så att han inte ska bli för kall. Nu hoppas vi på att allt ska gå över så fort som möjligt och att det ska gå bra. Fast jag måste skriva att han är så mycket lättare att ta hand om, än vad barnen var när de hade kikhosta när de var små.

Dotter Pusselbit var ett halvår när hon fick kikhosta och son Pusselbit var i tvåårsåldern och de fick det samtidigt. Det var verkligen en pärs. Jag minns att det höll i sig ca 3 veckor, men att det var en vecka där man verkligen fick hålla koll på dotter Pusselbit dygnet runt, eftersom hon var så liten och kunde dö utav det. Son Pusselbit var det inte lika illa för, även om det var väldigt jobbigt för honom.

Vi bytte lakan 2-3 gånger/natt för dotter Pusselbit, för hon hostade tills hon kräktes och vi var också tvungna att se till att hon kunde andas och ibland fick vi ta upp henne och gå runt med henne så att hon började andas igen. Jag minns att herr Pusselbit som tur var, var ledig den veckan, så vi gjorde vakschema. Jag gick och lade mig vid 22.00-tiden och han väckte mig vid 02.00-tiden och sov till 08.00-tiden då jag fick gå och lägga mig och sova lite till innan jag gick upp för dagen. På så vis kunde vi ha koll på dotter Pusselbit dygnet runt.

Nu blir det tyskastudier och sedan ska jag göra rödbetssoppa och misstänker att det bara är jag som ser fram emot den... ;)

(Fast den är oerhört billig att göra och den är visst god och nyttig att äta!)