söndag, maj 02, 2010

Son Pusselbit


I natt regnade det, men idag är det strålande solsken utan några som helst moln på himlen. 

I går började herr Pusselbit spela Tibia igen. Det var ett tag sedan. Fast då kunde han spela med son Pusselbit och de kunde roa sig tillsammans. Son Pusselbit älskar att spela både dataspel och vanliga brädspel med oss, det är ett av hans sätt att umgås på. Han "vaknar" då till och blir riktigt talför, vilket man inte annars kan anklaga honom för att vara. Ibland får man lite dåligt samvete över hur sällan vi spelar spel med honom. Någon gång har jag spelat "Age of Empires" (datastrategispel) med honom och ibland har vi spelat "Nya Bondespelet", eller "Trivial Pursuit" (brädspel) med honom.

Han äter alla olika sorters mat, men mest älskar han vanlig potatis, brunsås, kåldolmar och lingonsylt. Så har det alltid varit. Jag har aldrig stått och gjort kåldolmar själv, men jag har köpt hem halvfärdiga som jag har fått göra i ordning. Man kan byta ut kåldolmarna mot köttbullar, eller vanligt kött. Sedan gillar han mexikansk mat en hel del också, eller kinesisk. Dessutom är han den i familjen som tycker allra mest om sushi. Fast italiensk mat, särskilt pasta, är han rätt så trött på... och pasta har vi gott om i vår familj. Pastan är någorlunda billig, går snabbt att göra och dessutom kan man lagra det rätt så länge. Herr Pusselbit har alltid ÄLSKAT pasta och ett tag gjordes det i stort sett varje dag, så till och med jag behövde protestera mot det... Dotter Pusselbit verkar ha fått samma smaklökar som herr Pusselbit! ;)

Alldeles nyss var son Pusselbit i köket och åt av sin älskade müsli. Enligt honom kan man bara äta müsli på morgnarna, sedan ska man äta en god och närande middag och på kvällen kan man äta bröd, men det är inte det ultimata. Det är bättre att till exempel äta gröt... men med tanke på att han har aspergers syndrom är han ändå rätt så flexibel i sina matvanor mot vad många andra med detta syndrom är. Det är väldigt skönt. 

På idrotten i skolan lyckades han få VG. Det är något av en gåta för oss här hemma, men när vi pratade med hans lärare i ämnet, berättade han att son Pusselbit var duktig i idrott och utmärkte sig i kunnandet utav att äta näringsriktig mat och att vara mån om sig själv och sin kropp. Ändå skulle man aldrig kunna kalla son Pusselbit för en muskelknutte. Han är lång och väldigt tanig... men han tycker väldigt mycket om att vara ute och röra på sig i naturen och han cyklar eller går mycket hellre än åker buss.

Jag har ibland tänkt att när man läser i den här bloggen kan man slås över hur lite det egentligen händer i vår familj. Vi åker inte ut på så många olika saker, eller hälsar på så många olika personer. Vi har fått bygga upp ett liv som passar oss bra och gör att vi klarar av livet på vårt sätt. Rutiner är väldigt viktiga för oss alla. Och de bör helst inte brytas alltför mycket och ofta, då blir det bara arbetsamt. Ska man göra något som inte hör vardagen till, får vi alltid i förväg förbereda oss på det mycket noggrant för att det ska vara njutbart, annars blir det bara otrevligt.

Som till exempel när dotter Pusselbit får hem kompisar som ligger över. Även om man talar om det för son Pusselbit någon dag i förväg, brukar han tillbringa de första timmarna eller dagen på sitt rum. Sedan kan han smyga sig ut ur sitt rum för att gå på toa eller äta lite grand och sedan efter ett tag går det bättre. Det beror lite grand på hur många som är hos oss också. Den allra jobbigaste gången var nog när det dök upp ca 7 stycken som skulle sova över här vid ett mangakonvent. Då tryckte han inne på sitt rum ända tills de var på konventet... fast på slutet kunde vi alla (han också) sitta tillsammans och se på en film med Jackie Chan i vardagsrummet och det var bra. 

Ända sedan mina barn var små har de fått tillbringa sina somrar på landet hos mina föräldrar. Det har gjort dem gott. Son Pusselbit har naturligtvis varit lite uppskruvad innan han åkt dit, men han skulle ju göra något som han verkligen tycker om. Det är ju som innan julafton eller något annat roligt! Jag tror inte att släkten vet hur mycket son Pusselbit uppskattar dem. De är något tryggt för honom och han har träffat dem varje sommar och ser fram emot det varje gång, även om det knölar till det lite. Samtidigt har det varit en träning i att klara av det oväntade och bli flexibel. Det viktigaste av allt är att han fått vara den han är och att han ibland kunnat gå undan för att få vara för sig själv och bearbeta allt som händer och har hänt.

Och vad gör han just nu? Han sitter vid sin älskade dator... ;)

5 kommentarer:

Tigris Predikantan sa...

Det låter lite såsom vi hade det hemma när barnen var små ... det är viktigt med rutiner och man måste inte hålla på med en massa saker för livet är skönt när man är med varandra, kompisar och ja, lever helt enkelt!
:)

starling sa...

Rutiner är bra, jag tror alla människor (och djur) mår bra av det. Tyvärr har vi alldeles för lite av det. Jag tycker vi alltid renoverar eller är på jakt efter saker. Men jag försöker hålla lite ordning mitt i allt.
Jag tycker det låter som son pusselbit har det bra och det är lyx att kunna åka bort på sommaren tycker jag. =)

Sita sa...

Hejsan. Så är det lite för min måg oxå. Inga stora förändringar o han vill veta långt i förväg om det ska bli nån ändring. Kramar

Anonym sa...

Det är bra att det inte händer
saker hela tiden när barnen
växer upp, många är sönderstressade
och kan inte sitta stilla och bara
ha lite tråkigt.
I din familj händer inte så mkt
här händer ingentig!! Det går bra
ändå. Jag vet att dina barn har
haft en trygg och bra uppväxt.
Jag tror att lugnet hos er har
varit väldigt positivt. Det är så
många som skriker och gapar på
sina barn, det har jag märkt mkt
sedan vi flyttade till lägenhet.
Usch var jag skriver långt, detta
var egentligen bara inledningen.
Hej då från
Svägerskan

Polargrevinnan sa...

Kära Fru Pusselbit, det måste inte hända så mycket i en familj. Det viktigaste är att det är lugnt och harmoniskt.
Ta hand om dig och de dina.
Kram Viola