Här om dagen läste jag det här i DN: Ny grupp unga lever på Plattan. Det enda jag såg var att många av dem kastats ut ur sina hem när de inte drog in pengar till sina "familjer" längre, att många av dem hade diagnosen asperger/adhd, eller höll på att utredas för det.
Jag grät när jag läste det, jag grät när jag berättade det för min man och jag gråter fortfarande inom mig. Jag har velat skriva om det, men saknat ord. Jag vet fortfarande inte hur jag ska sätta ord på mina känslor...
5 kommentarer:
Hejsan. Min måg, pappa till Thea har det syndromet. Kramar
Vi har alla våra "fel och brister", konstigt att folk inte förstår detta.
:)
Hejsan. Jag stickar på beställning till mina vänner här på bloggen. Ha det gott. Kramar
Så många unga och äldre har dessa diagnoser. snart måste vi väl se att de "finns" runt omkring oss och även ge dem det de behöver för att kunna fungera på bästa sätt!
Jag känner flera med ADHD och en arbetskamrat har Asbergers.
Kära Pusselbiten! Jag är glad att du bloggar igen!! Tack för dina kommentarer. Finns du på Facebook också?? Eller är du fortfarande lika anonym?! KRAMAR
Jag har två kollegor med ADHD....det blir komplicerat ibland men för det mesta fungerar det :)
Skicka en kommentar