Boxer Pusselbit och son Pusselbit

Det är strålande solsken ute och man kan nu se gräsmattorna. Boxer Pusselbit tycker att det är lite misstänksamt med alla små snöhögar på gräsmattorna när det är mörkt ute och man behöver småskälla och smågruffa lite på dem. De kan ju faktiskt vara farliga...

Man börjar på dagarna se lite fler barn komma ut och leka. Just nu är det två rödklädda flickor ute och gungar och det känns verkligen som om våren och sommaren är på väg.

Dotter Pusselbit sover fortfarande, hon somnade sent igår + att hon hade migrän. Son Pusselbit sitter vid datorn och spelar, herr Pusselbit gosar med Boxer Pusselbit och jag sitter vid datorn...

Igår var son Pusselbit ensam ute och rastade boxer pusselbit. Det händer ibland. När vi skaffade hunden, var sonen inte så pigg på det, men nu märker man hur glad sonen är i hunden. Det är bra. Jag försöker förklara för son Pusselbit hur viktigt det är att emellanåt prata med boxer Pusselbit när man är ute och går. (Ja, annars också...). Speciellt om boxer Pusselbit gjort något bra... och klappa om boxern ordentligt lite då och då. Jag har märkt att han klappar boxern då och då, men inte säger så mycket. Han är ju inte så mycket för att prata annars heller... men man ser att han har ett litet ömt leende i ansiktet när han är nära boxern.

Min son erkände igår att han faktiskt tycker om att vara ute och gå med boxer Pusselbit. Det gör också att han och boxer Pusselbit får vara helt ensamma med varandra, samt att det ger en viss social träning. Det är underbart bra! =)