Rädsla

Min man är ju som bekant inte så förtjust i spindlar och det är många gånger som någon familjemedlem fått hjälpa honom att avlägsna de fruktansvärda djuren utom synhåll för honom.

Dotter Pusselbit har en mycket stor rädsla för harkrankar, dag- och nattfjärilar. Hon blir alldeles hysterisk om de dyker upp, så den övriga familjen får "rädda" henne ifrån dem.

Jag själv är inte rädd för något speciellt, men tycker att det är aningen obehagligt med skalbaggar, speciellt tvestjärtar, men också fästingar (fast fästingar är ju vinglösa spindeldjur). Son Pusselbit verkar klara av vilka djur som helst och när jag frågade honom alldeles nyss om han var rädd för något speciellt förblev han tyst. Det kan man tolka på två sätt;

1. Han är inte rädd för något

2. Han vill inte tala om det för någon

Jag gissar på det första alternativet, men säker kan man ju aldrig vara! ;)

Det jag tycker är intressant är att alla personer är rädda för så olika saker. Det kan ju betyda att man är dum nog att inte vara rädd för vissa saker, eller så är man rädd för något som egentligen är helt ofarligt och som man inte behöver vara rädd för.

Här förklarar Wikipedia vad rädsla är för något...