=)

Har legat i migrän i några dagar, men börjar få upp näsan över vattenytan igen. Det är ännu inte helt bra, men det är på bättringsvägen.

Ikväll ska maken och son Pusselbit iväg på bio och jag tror att de kommer att få riktigt roligt tillsammans. Jag och dotter Pusselbit får ta långpromenaden med boxer Pusselbit.

Idag skickade jag ett mail till min host på evony på den gamla servern och meddelade att jag ska sluta spela där och skänker bort alla mina resurser till de som behöver det i min allians. Så kan jag senare koncentrera mig på den nya servern jag börjat spela på. Vi har fått en ny host där (den gamla, som är vår vän kocken, har slutat) och jag blev utvald till en av de två vicehostarna i alliansen. Det innebär att jag bara hinner spela på en server framöver.

Jag anser att det här gör att jag blir mycket mera framåt (är tvungen att chatta och hjälpa olika folk i alliansen med olika saker) och det hjälper mig en hel del i mitt privatliv och i det riktiga livet. Dels vågar man pratar mera engelska, dels lär man sig mycket av att leda andra. Det jobbiga är att man inser att även om man spelat i över ett år på evony, så kan man ännu inte allt. Hur ska man då kunna hjälpa till med allt? Det går inte... och därför har vår host (som är en latinamerikansk kvinna ifrån USA) bett oss berätta vad vi är bra på. Jag är bra på defensiva saker, jag är oerhört bra på att försvara mig. Jag har inte anfallit så många förut, men ändå lyckats bli en av de starkaste på grund utav min forskning, mitt försvar och förmåga att få tag på olika viktiga resurser. Ingen vågade anfalla mig på den andra servern!! Det kan jag lära de andra, de som precis börjat!

Den andra vicehosten kommer från england och är man och jag har inte haft så mycket kontakt med honom, även om vi spelade i samma allians på den gamla servern. En annan person som fick ta min plats som presbyter när jag blev en vicehost, är en kvinna från Danmark. I går morse chattade jag med en 18-årig tjej ifrån Norge. Det här är hur kul som helst! =)