Fåglarna kvittrar utomhus och det var solsken tidigare, men det har mulnat på. I vilket fall som helst tog dotter Pusselbit med sig solglasögon för att skydda sig mot för starkt ljus. Idag kommer jag att gå utanför dörren och det är första gången på en vecka. Jag har varit ute på balkongen då och då för att få frisk luft, men jag är en utemänniska och har varit otålig rätt så länge nu. Jag vet att jag fortfarande inte orkar så mycket och måste ta det lugnt, men just nu är jag den ende hemma som kan gå ut med boxer Pusselbit.
Jag gör saker som måste göras, men tar en del längre pauser emellanåt för att orka med det hela. Helst vill jag rusa på och få allt gjort så fort som möjligt, men som sagt, jag vill inte få tillbaka migränen och kan jag undvika det genom att ta det lugnt, gör jag det. Det är också först nu som jag känner att jag kanske till och med kan läsa i en bok, det har jag inte orkat förut under veckan som gått. Måste erkänna att jag känner mig som en urvriden disktrasa, en som blivit klubbad av en rejäl klubba, manglad... ja, ni kanske börjar förstå. Fast jag blir starkare för varje dag som går och hoppas på att snart känna mig så stark igen att jag ska orka med vanliga vardagssaker.
Under tiden på denna väntan, slötittar jag på tv:n liggandes i tv-soffan med en filt över mig och somnar emellanåt. Det blir många program på 8:an - "Property ladder", "En plats i solen - borta eller hemma bäst?", "Masterchef" och en del program från Kunskapskanalen. Det är lite enerverande, för jag vill göra så mycket, men har inte orken. Jag har lärt mig att man måste göra något man kan göra, medan man väntar på att göra det man vill. Det är det som kallas för tålamod...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar