Jag har delat in mitt liv i före och efter migränen. Före migränen lekte livet någorlunda, jag orkade göra massor av saker, rörde mycket på mig, hade gott om energi för de saker jag tyckte om att göra och så vidare.
Nu när jag har så mycket migrän orkar jag ingenting, kan inte ens koncentrera mig på det jag tycker om att göra. Om jag kan ta en timmas promenad per vecka, kanske ta några foton under den promenaden är jag lycklig. Annars ligger jag mest i sängen eller soffan, för jag orkar inget mera. Vad gör man när man hela tiden mår illa (och ibland har diarre och spyr), är yr, har dålig balans, kan svimma under migränen, har aura och man knappt ser något, får afasi, inte klarar av ljus, ljud eller vissa dofter, hörseln försämras under migränattacken och ibland har jag också tinnitus. Och sedan har vi ju naturligtvis huvudvärken... och mina tabletter kan hjälpa lite grand mot huvudvärken, men inget mera...
Migränen kan komma riktigt snabbt, från att ha mått rätt så bra till att vara svimfärdig av allt ovanstående, kan det bara ta ca en halvtimma. Jag har inget sagt till någon läkare ännu, men jag är väldigt orolig över det här, speciellt om jag är ute och kör bil och det här händer. Det är bara att erkänna att jag egentligen är en trafikfara om migränen dyker upp... =(
Denna migrän har också gjort att jag knappt vågar ge mig av hemifrån. Om jag får den och det tar längre tid än en halvtimma att ta mig hem, då vet jag inte om jag klarar det. Min skräck är om jag skulle tuppa av innan jag kommer hem ordentligt. Det hände ju när jag var på universitetet i höstas och det var riktigt otäckt! Det känns som om jag måste ha ett halsband där det står att jag har svår migrän och kan behöva hjälp om det här händer...
Här om dagen erkände jag för första gången för mig själv att jag faktiskt inte kan ha ett riktigt arbete. Det fungerar inte ens när jag går hemma, hur ska det då kunna fungera om jag ska ge mig av hemifrån?
Bara så att ni vet; jag vill inte ha den här migränen - jag vill ha mitt liv tillbaka!!!