Idag är det strålande solsken, men det är andra dagen med migrän. I måndags följde jag med son Pusselbit till arbetsförmedlingen och nu är han äntligen inskriven där. De brukar kalla alla ungdomar och informera dem i grupp, men eftersom son Pusselbit har aspergers syndrom kommer han att bli kallad till en speciell arbetsförmedlare som informerar honom enskilt och det tycker både jag och min son är bra.
Dotter Pusselbit har varit hos läkare igen och gjort en del undersökningar på grund utav sina magbesvär. Om det inte blir bättre inom en månad kommer den läkaren att se till att hon får genomgå en ultraljudsundersökning. Vi får väl se hur det blir med allt, man börjar bli ganska luttrad nu för tiden.
Idag ska jag ta det lugnt, så kanske migränen försvinner snabbare...
4 kommentarer:
Hej Fru Pusselbit
Har läst i din blogg att du har migrän rätt så ofta.
Har själv mycket migrän.
Är nyfiken på hur du "fixar" din dag när du har migrän, äter du några tabletter ?
Eva
Ja migränen försvinner nog, men jag
lovar dig, den kommer tillbaka så
sörj inte om den lättar lite!!!
Svägerskan
Svar till Eva:
Om jag "bara" har huvudvärk, problem med ljus, hörsel, balans osv., men inget illamående, tar jag in excedrin Migraine som jag köpt i USA. Då kan jag vara lite på benen under migränens gång (om jag måste göra något som läkarbesök eller något sådant), men inte hela tiden och migränen håller också på längre och man måste till slut gå och försöka sova bort det.
Om jag blir illamående eller om migränen är extra jobbig (det är lite olika med olika attacker och dagar) tar jag in en sumatriptan och går och lägger mig och försöker sova tills det går över. Sumatriptanet i sig hjälper inte så mycket, men jag blir oerhört trött, det är som om en klubba slår till mig och jag tuppar av och därför kan jag bara ta in den medicinen när jag är hemma och vet att jag kan ta det lugnt... när jag får en sådan här migrän när jag är borta är min första tanke därför att jag måste ta mig hem så fort som möjligt, för jag är så rädd att annars bara tuppa av var som helst och det kan bli riktigt farligt. I höstas bad jag min man hämta mig så fort som möjligt med bil, jag vågade inte åka hem med buss och jag hann tuppa av på den soffa jag satt på innan han kom fram och då hade jag ännu inte tagit någon medicin alls... =(
(Jag har kontakt med läkare när det gäller min migrän, bla på neurologen, så de vet om mina svårigheter... de kallar min migrän för basilarismigrän och det finns mera att läsa om det på engelska än på svenska, speciellt nyare forskning som Sverige inte skriver så mycket om, jag har länkar till det lite längre ned till höger på min blogg)
Måste erkänna att jag egentligen inte "fixar" min vardag så bra... och är lite rädd för hur framtiden kommer att bli. Jag hade inte så mycket migrän när jag var yngre och vet hur det är att leva ett "normalt" liv...
Hm, glömde att skriva att jag också äter betablockerare för att få ner antalet migränattacker...
Skicka en kommentar