Pengar och livet

Vaknade och kände mig mycket seg, fast efter tid framför datorn och igenomläsning av många nättidningar, samt några muggar svart te smaksatt med blommor, känns det bättre. Har hunnit sätta på en tvätt och en disk också.

Många tidningar skriver nu om den ekonomiska krisen. Om höga matpriser, höga bensinpriser osv. Det är ju så. Ekonomin går alltid upp och ned, precis som själva livet.

För några år sedan blev min man svårt sjuk, men trots flera läkarintyg ansåg inte försäkringskassan det. Han fick inga pengar från dem, trots överklagande. Det var mycket pappersjobb... Vi fick heller ingen hjälp från socialen. De ansåg att fick han inget från försäkringskassan och de tyckte att han var frisk, ja då skulle han ut och jobba. Jag studerade och fick hoppa av universitetsstudierna och börja jobba. Det var ett nattjobb på ett cateringföretag och jag trivdes riktigt bra, men det var inte så bra betalt. Dessutom gick det åt ca 1000 kr/månad till arbetspendlingen. Vi lyckades leva på bara min lön under ett års tid och det var verkligen inte lätt. Pengar har vi aldrig haft gott om, men den här gången lärde vi oss något viktigt. Allt går, bara man planerar riktigt ordentligt och går igenom sin ekonomi och tar bort precis allt onödigt ur ens liv.

Efter det hade min man olika tillfälliga jobb tills han fick det han har nu. Vi har lyckats spara ihop lite pengar som vi har på banken, även om det har sett mörkt ut. De pengarna gjorde att jag vågade säga upp mig från cateringbolaget, efter att de tagit bort nattjobben och infört omöjliga dags- och kvällsscheman. Jag försökte stå ut ett tag, men det var mycket svårt för mig och familjen. Min familj träffade jag i stort sett aldrig mer än åtta gånger/månad. Det kändes som om jag veckopendlade...

Det vi också lärt oss är att det viktigaste i livet inte är pengar, det är familjen. Att man stöttar, uppmuntrar och hjälper varandra. Den ena dagen är du svag och behöver hjälp och den andra dagen är jag svag och behöver hjälp... Fast pengar gör verkligen livet lättare och att man sover bättre om nätterna!!

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

En familjepresentation

Ja, nu får jag inte vara sämre än Rospiggen som lagt ut en presentation av sig själv och sin familj. Först ut blir min man, Herr Pusselbit

Han har många intressen och strängar på sin lyra. Vad sägs om astronomi, fysik, matematik, fiske, djur och natur, friluftsliv, att läsa böcker (oftast science fiction), dataspel (World of Warcraft mest), datorer över huvud taget... Tycker om italiensk mat, men också kinesiskt och Thai. Asiatiska filmer hör till favoriterna. (Ni som tycker att han liknar den store kinesiske mannen Han Fei, har helt fel...)

Sedan så kommer jag. Det var inte lätt att hitta en bra bild på mig, så därför blir det en bild på mig och mina kompisar när vi var ute och åt häromsistens

Jag är längst till höger, min kompis från Chile sitter i mitten och min indiska kompis (som nyss fått en liten dotter) sitter längst till vänster. Mina intressen är också en hel del. Vad sägs om olika språk, kulturer och länder? Har hunnit med att läsa engelska, tyska, spanska och latin på gymnasiet och sedan kinesiska (mandarin) och tyska på universitet. Läste datasystemvetenskap i tre år på högskola och insåg att språk var mycket roligare. Sedan är det avslappnande med bakning och att pyssla med växter. Att läsa böcker, promenera och se på asiatiska filmer och äta kinesiskt, Thaimat, och mexikanskt är också roligt. Djur och natur har alltid haft en lugnande inverkan på mig.

Min son är mycket tystlåten, men en stor iakttagare. Han hör och ser det mesta och vet oftast vad som pågår runt omkring honom. Hans stora intressen just nu är olika dataspel, som World of Warcraft och Tibia. Han brukar också sitta och titta på olika animefilmer på nätet. Som alla medlemmar i familjen , gillar han också alla sorters asiatisk mat, tom Sushi, vilket han verkar vara ensam om hos oss. När det gäller mat är han en riktig allätare. Asiatiska filmer är intressanta och djur + natur + fiske är mycket intressant. Han är också en stor vän av promenader. (Tro det eller ej). Det händer ibland att han åker iväg på olika lanspel hos sina vänner.

Dotter Pusselbit har valt ut denna bild på sig själv. Hon tycker att hon är hon och man får antingen acceptera eller dissa henne. (Hennes eget uttryck). Hennes stora intressen är att titta på animefilmer på nätet, chatta med kompisar, att träffa kompisar i staden och att åka på olika anime- och mangakonvent runt omkring i Sverige. Naturligtvis är hon också en storälskare av asiatisk mat (särskilt nudlar), men också asiatiska filmer. Djur + natur + fiske är också intressant för henne. På senare tid har hon också börjat spela World of Warcraft.

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

Förevisning av resväsksaker

Min familj har nu fått alla medhavda presenter och allt nyinköpt har visats och kommenterats. Vi har pratat om allt som hänt, både här hemma och i Tulsa där jag och mamma var. Eftersom jag är den som är mest pratglad i familjen, har jag också pratat mest. Sonen är superförkyld, dottern har en mycket rinnande näsa och fryser och ligger redan nedbäddad i sin säng. (Lite ovanligt för henne vid denna tid på dygnet en fredagkväll...) och herr Pusselbit känner sig också förkyld. Tja, jag ska inte vara sämre, känner också att en förkylning är på gång... vi får väl köra en lördag med förkylningskurer för hela familjen imorgon

Ett av mina inköp som är min dotters favorit är "HelloKitty"-plåsterna. De är jättesöta och paketet köptes för bara 2 dollar. Tyvärr inköptes bara en ask. I köpcentret fanns också en "Hello Kitty" butik. Jag var där inne och idag berättades det för dottern om allt som fanns där, men som inte köptes hem...

Till her Pusselbit och hans chef köpte jag en varsin jätte-stor mugg och lägger man i ordentligt med is och fyller på med dryck och sedan sätter på locket, håller sig drycken iskall resten av dagen. När man vill dricka, vrider man på locket lite grand och då blir det en liten öppning man kan dricka ur. De inköptes på en bensinmack.

Familjemedlemmarna som var hemma har också fått en varsin T-shirt inköpt för 3 dollar styck på Walmart. Det är amerikanska flaggan tryckt på framsidan. Av min andra syster i Tulsa har barnen fått varsin T-shirt. Sonen fick med trycket "Broken Arrow Tigers" på framsidan och dottern fick med trycket "OU, University of Oklahoma". Sedan köpte jag också en väldigt stor påse med "Skitters". En sorts godis som inte finns här i Sverige och det är synd för det är väldigt gott. Vi har redan delat ut dem i en skål åt oss var.

Mamma och pappa åkte direkt hem när de släppt av mig. Jag hoppas att de sover bra just nu och ska alldeles strax gå och lägga mig själv, jag är fortfarande trött och näsan har börjat rinna... nej, jag vill inte bli förkyld...

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

En mulen lördag

Ikvaell ska min syster spela viola i en grupp pa ett brollop. Hon haller pa att ova just nu. Hennes aeldsta dotter ska vara med i en film, och de borjar ga igenom allt vid 16.00-tiden. Vi andra ska vara hos min andra syster och ha riktigt roligt!

Jag har idag pratat med resten av familjen Pusselbit. Herr Pusselbit hade haft en mycket jobbig dag igar. Forst forsov han sig och det var dotter Pusselbit som ringde och vaeckte honom. Hon undrade var den blaa cykeln var. Ett tag trodde de att den var stulen, men till slut kom de pa att den fortfarande var pa skolan. Min son hade friluftsdag, men sedan skulle han till morkernavigeringen och min man korde honom till stationen. Da dog bilskraellet. Efter ett tag, efter mycket blod, svett och tarar, fick de igang den igen. Naer jag pratade med min man forut, visste han inte hur var son kommit hem kl. 4 pa morgonen, eftersom han glomt kora cykeln dit min son skulle ha den. Vi sag bada tva hur han hade gatt i en timma sa tidigt pa morgonen for att komma hem... i verkligheten var det en snaell person som korde hem honom. Tack!!!

Det aer varmt och kvavt och mulet ute. Vi bara vaentar pa thunderstormen... Vi far se hur det blir den haer gangen. Forra gangen var vi glada over att Skuttan (min systers katt) var inomhus och hade klarat allt. Min andra systers hund, Dozer, ville gaerna ga ut da, men vaende i dorren. Hur kul aer det att ga ut i lervaelling, vatten och regn och blast...

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

Gäsp...

Nu ligger hela min familj och ännu en dag har gått. Ibland går dagarna väldigt snabbt och man fattar inte vart de tar vägen. Samtidigt blir man lite neråt när man tänker på hur lite man faktiskt hunnit göra. Fast göromålen springer inte ifrån en, de väntar sorgligt nog.

Det blev kryddade potatisklyftor med kyckling till middag. Det gick snabbt och familjen verkade gilla det skarpt och det är huvudsaken

Ska snart läsa färdigt det som är till tyskan imorgon. Det är inte så mycket kvar och det är skönt. Efter det ska jag krypa till kojs. Gäsp...

Att alltid vara en liten smula barn - det är att vara verkligt vuxen. (Jevgenij A. Jevtushenko)

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

Extreme Home Makeover

Jag tycker om att titta på Extreme Home Makeover på 3:an. De hjälper en familj och man får se att det faktiskt finns fler familjer som har det jobbigt. Egentligen mycket mer jobbigt än vad man själv har. Man får lite distans till sitt eget liv. Dessutom, de som hjälper de här familjerna får också mycket i sina liv. Här märker man att det är bra att kunna både ge och ta emot.

Jag tror att vi svenskar ibland är för stolta. Vi vill ha perfekta liv och tror att andra också har det. Vi har svårt att be om hjälp och också att ta emot den. Men det skulle nog vara lite bättre i det här landet om man både kunde ge och ta emot på ett mer självklart sätt. Livet är tufft och alla behöver hjälp någon gång. Alla mår också bra av att någon gång få hjälpa någon annan när man kan göra det. Då har man del i varandras liv lite mera och kanske också mår man lite bättre...

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

Vad är jag utan min familj?

Ett under har skett, alla i familjen utom jag har nu lagt sig. Min policy, att aldrig lägga mig före barnen har nu börjat ge resultat. Dottern gick faktiskt från datorn 22.10 och sonen försvann in på sitt rum redan vid 21.00. Min man har nu lagt sig. Jag kanske snart kan komma in på någorlunda normala tider också...

De senaste åren jobbade jag natt och ett halvår innan jag sa upp mig från jobbet arbetade jag bara kvällar och kom hem vid 01.00-tiden nästan varje kväll/natt. Somnade då vid 02.00-tiden, man behöver ju varva ned lite också... Det var dags att säga upp sig från jobbet när det inte fungerade hemma. Dottern var ofta uppe när jag kom hem och hon hade ju skoldag efteråt. Försökte prata med chefen och få jobba 12 timmars pass, som jag gjorde när jag jobbade nätter (de tog bort nätterna, annars hade jag fortsatt med det). Då skulle jag jobba mer intensivt när jag jobbade och vara ledig mer när jag var ledig. Med alla besök hos olika läkare, kuratorer, lärare osv. och med all hjälp som barnen behöver både hemma och på andra platser, hade det varit bra. Min chef vägrade.

På de tre åren jag arbetade 12-timmars nattpass var jag inte hemma för sjukdom en enda gång. Dels för att jag trivdes att jobba natt, dels för att det passade mig och min familj bra. Under ca 3 månader fick jag också jobba 12-timmars pass dagtid och det var helt okej. Med den nye, otrevlige chefen infördes ett otroligt dåligt schema. Man skulle vara ledig en helg i månaden, man var inte på jobbet ens 8 timmar åt gången utom på helgerna då vi skulle vara där 10 timmar i sträck/dag. Allt detta gjorde att jag hade migrän nästan varje dag och när jag var ledig sov jag bara. Chefen antydde att jag bara ville arbeta 12-timmars pass för att jag var arbetsskygg och ville ha mer fritid. Jag informerade honom om att jag när jag jobbade 12-timmarspass jobbade över minst 24 timmar/månad, men med det nya schemat var det ohållbart att göra något sådant. Var jag arbetsskygg då? Sedan antydde han att jag ville bara bli avskedad och få gå hemma på a-kassa. Just då var jag ensam försörjare i min familj och sa till chefen att det vore väl dumt att vilja bli uppsagd när man behöver alla pengar man kan dra in.

Så fort min man fick jobb sa jag upp mig. Även om vi skulle leva under existensminimum, var det värt det. (Han får ut ca 4000 mer/månad efter skatt än vad jag fick) Familjen betyder allt. En dum chef ska inte få förstöra det. Dessutom har vi i stort sett alltid levt under existensminimum och klarat oss utan samhällets hjälp. Vi har blivit riktiga ekonomiska överlevare och har dessutom sparade pengar på banken. Visst, jag studerar, men jag kan inte ta studielån. Har redan studerat upp allt. (2 år kinesiska, 3 år datasystemvetenskap och 1 år tyska) Försöker läsa lite till, hoppas med det kunna få någon sorts bättre betalt jobb, eller åtminstone ett jobb med bättre tider...

Det är först nu jag märker att familjen börjar må bra. Jag såg dem bara när jag var ledig och det var 8 dagar/månad. Jag mådde dåligt, när de mådde dåligt. Nu ser jag att det var värt allt att göra så här.

Vad är man utan sin familj? Förlorad...

(från Pusselbitarna på metrobloggen)