Mitt framtida arbete...

(Bearbetat foto av Fru Pusselbit)

... skriver de om i tidningen Metro. "Den utlysta tjänsten är tidsbegränsad till sex månader, men turistbyrån i australiska Queensland räknar ändå med att få in många ansökningar.
– Den som får jobbet får bo på Hamilton Island i sex månader och resa till andra öar längs stora barriärrevet för att rapportera om sina äventyr för en global publik genom bloggar, fotodagböcker och videoinspelningar, säger delstatens vice premiärminister Paul Lucas."

Det skulle passa mig perfekt. 140 000 kronor i månaden under sex månader (= 840 000 kronor), få resa runt i underbar natur och värme, ta kort och blogga lite... undrar hur många som söker till det där jobbet? Går hippa 20-25-åringar före i kön, eller har man någon chans som en 40-plussare och mamma att få jobbet? Jag kanske skulle ta och sätta mig ned och skriva ihop ett CV och skicka in en ansökan redan nu... ;)

(Snubblade över artikeln med hjälp av Ninja)

Sveriges 14 farligaste arbetsplatser

(Foto av Fru Pusselbit, isfrost)

I Dagens Arbete för Januari 2008 (IF Metalls tidning) kan man läsa att Sveriges 14 farligaste arbetsplatser är dessa:

• Österbybruks såg AB (Östhammar)
• Emanuelsson, Christer (Gård med 90 mjölkkor, Vänersborg)
• UP Däck Aktiebolag (Däckverkstad, Uppsala)
• Tvetaverket (Återvinningscentral, Södertälje)
• Resta Sverige AB (Sopåkare, Stockholm)
• Albinssons Verkstads AB (Galvaniseringsverkstad, Uppsala)
• Jansson o Eriksson Åkeri AB (Åkeri, Åmål)
• Norrbys familjehem HB (Ungdomsvård, Gotland)
• Nordiska i Motala AB (Möbel- och heminredningsaffär, Askersund)
• Sävjaskolan (Högstadieskola, Uppsala)
• Rickard Mohss Ur & guld AB (Urmakare, Kiruna)
• Västerås flyttningsbyrå AB (Flyttfirma, Västerås)
• Kungsängstorg gruppboende (Gruppboende, Uppsala)

Dagens Arbete fick fram denna lista genom en körning i Arbetsmiljöverkets databas SARA och dessa företag fick sämst betyg av 330 002 stycken. Fler än 60 människor dog på jobbet förra året, samtidigt som Arbetsmiljöverket bantas med en tredjedel. Nu när allt ska effektiviseras och vara så billigt som möjligt, töjs det på säkerheten.

Min man sa en gång att hissteknikerna tycker att det är lite kusligt att jobba jour kvällar, nätter och helger. Händer något och de måste åka ut ensamma, kan de bli nedslagna och det har pratats om man ska ha väktare med så att inget tråkigt sker... redan nu är det så att känner de sig otrygga, ska de helt enkelt inte bege sig in i det område där den trasiga hissen finns. Då får den i stället lagas på dagtid... Jag måste erkänna att det känns lite jobbigt med min mans yrke, samtidigt som jag är glad över att han har ett jobb. Hittills har han inte haft någon jour, men han kan ju få en hiss över sig, el i kroppen... ja, vad som helst kan ju hända under dagen... fast det kan det ju i och för sig göra på vilket jobb som helst!

Rättelse i efterskott:
"

Felaktigt utpekande: I Dagens Arbete nr 1/09 redovisade vi Arbetsmiljöverkets kartläggning av arbetsmiljön vid landets alla företag. Arbetsmiljöverket hade bland annat inspekterat och framfört allvarliga anmärkningar mot företaget C.O. Persson Ur, Guld och Silver AB i Haparanda, men av misstag registrerat uppgifterna på företagets gamla namn och förre ägare, Rickard Mohss. Vi beklagar det obehag publiceringen vållat Rickard Mohss.
Hans Larsson
chefredaktör "

Min son och jag

Då har jag släppt iväg mitt lilla hjärtegryn på vidare äventyr! Det känns allt i hjärteroten, men hon gick ut genom dörren med ett stort leende... Hoppas nu att hon får det alldeles underbart och härligt med sin kompis!!

Ute är det mulet och ca 22 grader varmt och både regnet och åskan hänger i luften. Jag vill genom bloggen meddela min kära svägerska, att all post kommit fram och att dottern tackar så väldigt mycket för allt!! Hon kommer att ha nytta för det skickade, nu när hon stuckit iväg till sin kompis.

Jag och sonen har pratat en hel del med varandra idag om både det ena och det andra. Mest är det väl jag som pratat och har ställt en massa frågor. Det händer ju inte så ofta, så man får passa på när ett tillfälle ges! Några av frågorna har varit om vad han vill göra med sitt liv, vad han vill bli framöver och arbeta med. Han antydde att han inte så noga tänkt igenom det här ännu, men lite tankar har väl farit omkring i huvudet ändå... Sedan berättade jag för honom att det kan vara svårt att veta det i hans ålder, då många i min ålder inte ens kommit på vad man vill ännu! Fast man får inte ge upp, man måste försöka komma på vad man tycker är roligt och sedan hitta ett yrke som liknar det, så att man kan försörja sig och ha kul samtidigt. Och tills man kommer på det, får man jobba på de jobb man får och jobba hårt och noggrant. Eller läsa vidare och läsa så brett att man kan jobba med lite vad som helst efter det...

Sedan är det också bra att veta att man lär sig något av varje arbete man har, även om det inte direkt är ens drömjobb... Om några dagar ska jag försöka prata med honom igen om det här. Det är alltid så kul när han berättar om vad han tänker om olika saker.

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

18 kommentarer

Det är härligt att ha såna samtal med sina tonåringar!

Skrivet av Gujan 2008-07-15 kl 00:07

Pusselbiten dricker te ;) svarade 15 juli 2008 klockan 00:30:

Ja, verkligen! =)

Min son kan många ord men säger fyra ord meningar imellan åt , får visa kort samtidigt med ord , så kan han låta en massa ljus då han blir osäker eller förvirrad . Men han har utvecklats mycket med språket för jag kämpar hårt att han ska kunna förstå och kunna ge svar då man pratar med honom, dt viktigt för hans själv förttroende och tillväxt och kunna komma mer och mer ut i samhället och bli lite mer samhörig med det , kram må gott justine .

Skrivet av j 2008-07-14 kl 23:30

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 23:35:

Det är sant och det är viktigt som förälder att aldrig ge upp! Kram på dig också! =)

Hur gammal är din son?

Skrivet av Diana 2008-07-14 kl 22:34

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 22:40:

Han är 17 och blir 18 i oktober...

Svar: Ja, jag hoppas jag hinner lägga in bilder idag. Annars får det bli imorgon. det är inte alltid lätt att veta vad man vill bli. och som du säger, inte ens i vuxen ålder vet man alltid.

Skrivet av Mia 2008-07-14 kl 18:44

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:25:

Nej, det är faktiskt rätt så svårt att veta...

Härlig stund med sonen läser jag. Han tyckte säkert om det lika mycket som du gjorde. Hoppas att dottern får det skoj =)

Skrivet av nett 2008-07-14 kl 18:43

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:26:

Dottern får nog superskoj och eftersom sonen är så tystlåten av sig, blir det inte så ofta vi pratas vid...

Låter som ett bra samtal. Det kul att prata med Barna på tu man hand i mellan åt, men som sagt, det är inte alltid det finns tillfälle till det. Jag brukar passa på om jag ska skjutsa dom någonstans. Inte alltid så populärt, i alla fall inte om dom sitter och tänker på vad dom ska göra när vi kommer fram. Man får vara glad för alla tillfällen som ges och ta vara på dom.
Hoppas dottern får det jättekul.
Jo, jag är trötter idag, men jag får ju skylla mig själv=)

Skrivet av starling 2008-07-14 kl 18:09

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:27:

Jag får också skylla mig själv ;)

(Hoppas era fönster blev *harkel* rena)

Skrivet av Fröken Sparsmart 2008-07-14 kl 17:50

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:28:

Har ännu inte nämnt tipset för min man... ;)

Vad härligt å få en riktig pratstund :)

Skrivet av tingeling 2008-07-14 kl 17:50

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:28:

Ja, det är så sällan. Man borde pratas vid lite mera... :)

Det är kul att kunna prata med varandra.

Skrivet av Sita 2008-07-14 kl 17:33

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:31:

Ja, speciellt om man gör det med en mycket tystlåten person med ett intressant tanke- och känsloliv och mycket humor =)

BRA med en uppmuntrande mamma! Såna föräldrar gillar vi lärare som sett allt för många ensamma barn utan stöd hemifrån. Way to go!

Skrivet av Fröken H som tycker till! 2008-07-14 kl 17:14

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:34:

Jag vill ju att det ska gå bra för dem och under tiden de lär sig flyga måste jag stå uppmuntrande bredvid dem...

För mif tog det tills förra året då jag blev allvarlig sjuk och låg på sjukhus att komma på vad jag verkligen brinner för och vill arbeta med , innan har jag mest hoppat lite hit och dit , kram justine .

Skrivet av j 2008-07-14 kl 17:09

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:35:

Ja, det kan ta lite tid innan man kommer på vad man vill. Oftast vet man vad man inte vill ;)

Jag blev glad att du gillade min bild!! Har skickat en kommentar föut. Försvann den möjligen i Metros svarta hål??

Skrivet av Veiken 2008-07-14 kl 16:57

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:42:

Nästan, men metrobloggen var så fruktansvärt trög att jag inte kunde göra något förrän nu...

Mina barn är inte riktigt så gamla än. Men visst måste det vara spännande när ens barn håller på att välja riktning i livet. Kommer själv ihåg hur svårt det var...:)

Skrivet av Daniela 2008-07-14 kl 16:07

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 20:38:

Ibland måste man välja olika inriktningar i livet vid olika tillfällen. Det gör det svårt att leva ibland...

Ja, det där är svårt, genom hela livet, tror jag. Min dröm är att kunna få till att skriva en bok, eller något annat som har med att skriva att göra och kunna livnära mig på det. Det har varit min dröm sen jag fick en penna i handen och lärde mig skriva! :)

Skrivet av Myntdrottning 2008-07-14 kl 15:51

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 15:55:

Det är lite så för mig också...

Så klok du är!! Vad bra han har det din son!!!

Skrivet av Veiken 2008-07-14 kl 15:41

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 15:54:

Hoppas att han också tycker det! =)

Det var en bra pratstund du hade med sonen

Skrivet av C.V 2008-07-14 kl 15:35

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 15:54:

Håller med =)

Ja, vad ska jag bli när jag blir stor??? ;o)

Skrivet av kalikå 2008-07-14 kl 15:21

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 15:54:

Jag vet inte heller än ;)

Det är gott att ha de där förtroliga samtalen ibland - de är guld värda

Skrivet av Locklig 2008-07-14 kl 14:37

Pusselbiten dricker te ;) svarade 14 juli 2008 klockan 14:42:

Håller med =)

En massa jobb

Min man kom hem från jobbet med två nya arbetsskjortor som chefen köpt till honom. Efter det satt han ute med mig i solen ca 20 minuter och vi pratade om lite av varje. Det har inte blivit så mycket prat den här veckan, han har ju varit på jobbet, sedan jobbat med bilen osv. Efter minuterna i solen, åkte han ut till bilen och grejjade med den. När han kommit hem vid 21.45 började han laga sonens cykel som fått punktering. (Sonen gick hem från skolan med cykeln idag och var inte på så bra humör. Det tar en timma att gå hem) Maken kopplar nu av lite grand framför datorn och det är han verkligen värd.

Dottern kom hem vid 20.30 efter att ha varit lite på stan. Hon hade köpt hem några goda choco flakes (tror att de heter så), som hon åt upp. Hon har velat äta dem länge, men jag och min man har inte köpt hem dem. Nu när hon kommer åt sina egna pengar köpte hon dem själv. Hon gick från datorn ca 22.20 ikväll. Hon såg en anime och kunde inte gå iväg prick 22.00, men jag hoppas att hon snart lär sig hur hon ska kunna pricka in tiden lite mera exakt. Hennes stora problem har alltid varit att komma ihåg saker och tider. Ett knep hon nu har börjat köra med är att föra in många "måsten" i sin mobiltelefon och så larmar den när det är dags för något. Genom det har det blivit lite bättre En almanacka har aldrig någonsin fungerat. Dottern kom inte ihåg en enda läxa som hon hade innan hon fick en mobiltelefon hon kunde föra in allt på. Det var mycket rundringning till klasskompisar på kvällarna

Min man gör likadant med sin mobiltelefon. Han är också en person som absolut inte har något begrepp om tid och som glömmer allt möjligt. Mobiltelefonen kan vara bra till mycket, hur kunde vi klara oss utan den förr om åren?

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

Vad är jag utan min familj?

Ett under har skett, alla i familjen utom jag har nu lagt sig. Min policy, att aldrig lägga mig före barnen har nu börjat ge resultat. Dottern gick faktiskt från datorn 22.10 och sonen försvann in på sitt rum redan vid 21.00. Min man har nu lagt sig. Jag kanske snart kan komma in på någorlunda normala tider också...

De senaste åren jobbade jag natt och ett halvår innan jag sa upp mig från jobbet arbetade jag bara kvällar och kom hem vid 01.00-tiden nästan varje kväll/natt. Somnade då vid 02.00-tiden, man behöver ju varva ned lite också... Det var dags att säga upp sig från jobbet när det inte fungerade hemma. Dottern var ofta uppe när jag kom hem och hon hade ju skoldag efteråt. Försökte prata med chefen och få jobba 12 timmars pass, som jag gjorde när jag jobbade nätter (de tog bort nätterna, annars hade jag fortsatt med det). Då skulle jag jobba mer intensivt när jag jobbade och vara ledig mer när jag var ledig. Med alla besök hos olika läkare, kuratorer, lärare osv. och med all hjälp som barnen behöver både hemma och på andra platser, hade det varit bra. Min chef vägrade.

På de tre åren jag arbetade 12-timmars nattpass var jag inte hemma för sjukdom en enda gång. Dels för att jag trivdes att jobba natt, dels för att det passade mig och min familj bra. Under ca 3 månader fick jag också jobba 12-timmars pass dagtid och det var helt okej. Med den nye, otrevlige chefen infördes ett otroligt dåligt schema. Man skulle vara ledig en helg i månaden, man var inte på jobbet ens 8 timmar åt gången utom på helgerna då vi skulle vara där 10 timmar i sträck/dag. Allt detta gjorde att jag hade migrän nästan varje dag och när jag var ledig sov jag bara. Chefen antydde att jag bara ville arbeta 12-timmars pass för att jag var arbetsskygg och ville ha mer fritid. Jag informerade honom om att jag när jag jobbade 12-timmarspass jobbade över minst 24 timmar/månad, men med det nya schemat var det ohållbart att göra något sådant. Var jag arbetsskygg då? Sedan antydde han att jag ville bara bli avskedad och få gå hemma på a-kassa. Just då var jag ensam försörjare i min familj och sa till chefen att det vore väl dumt att vilja bli uppsagd när man behöver alla pengar man kan dra in.

Så fort min man fick jobb sa jag upp mig. Även om vi skulle leva under existensminimum, var det värt det. (Han får ut ca 4000 mer/månad efter skatt än vad jag fick) Familjen betyder allt. En dum chef ska inte få förstöra det. Dessutom har vi i stort sett alltid levt under existensminimum och klarat oss utan samhällets hjälp. Vi har blivit riktiga ekonomiska överlevare och har dessutom sparade pengar på banken. Visst, jag studerar, men jag kan inte ta studielån. Har redan studerat upp allt. (2 år kinesiska, 3 år datasystemvetenskap och 1 år tyska) Försöker läsa lite till, hoppas med det kunna få någon sorts bättre betalt jobb, eller åtminstone ett jobb med bättre tider...

Det är först nu jag märker att familjen börjar må bra. Jag såg dem bara när jag var ledig och det var 8 dagar/månad. Jag mådde dåligt, när de mådde dåligt. Nu ser jag att det var värt allt att göra så här.

Vad är man utan sin familj? Förlorad...

(från Pusselbitarna på metrobloggen)