Det kinesiska språket

Ett av de svåraste språk som finns att lära sig är kinesiska. Kinesiskan har många olika dialekter, fast de är som egna språk. (Tex. mandarin och kantonesiska).

Det finns ca 50 000 olika tecken, men alla används inte. Kan man ca 3000-5000 tecken, kan man läsa en vanlig tidning eller en bok. Om man kan ca 10 000 tecken, anses man vara en mycket lärd person. Ett tecken eller flera = ett eller flera ord. Språket har också ett pinyin-system och med det kan man lista ut hur tecknet uttalas. Dialekten mandarin har fyra toner i sitt språk; "v", "´", "`" och "-". Olika tecken kan ha samma pinyin, men pga av tonerna kan man se skillnad i uttalet och också vad det betyder. Eller så kan det vara samma pinyin och ton och den enda skillnad man ser, är själva tecknet/tecknet för ordet... man får läsa och lyssna ordentligt, så kan man komma på ur sammanhanget vad det betyder.

Ta tex. ma. Det kan betyda en massa olika saker och uttalet kan vara det samma eller i något av tonerna. Ma (med tonen "v") = häst, mà = en svordom, ma (-) = används i slutet av en mening för att det ska bli en fråga, men kan också betyda mamma. Det är olika tecken för orden, så man ser skillnad när man läser det.

Det oerhört intressanta är tex. att grundorden för Mei+guo (skrivet utan toner av mig) = USA, vackert+land. Shang+hai = på havet. och så kan man hålla på... jag älskar det här och är så fruktansvärt fascinerad!

En till sak är att samma tecken används i dag, som för 1000 år sedan, vilket betyder att man kan läsa det som skrevs då...

Det finns mycket mer att skriva om det här, men jag måste ju sluta någon gång och lite måste ni ju få smälta...

Ni som vill läsa mer om Kina, språket, kulturen osv. kan trycka på denna länk Allt om Kina

Te, på kinesiskt vis

Det här med te är spännande. Samtidigt med mina kinesiska studier lärde jag mig om kinesiskt te. Enligt min kinesiske lärares fru, ska man dricka brunt te (svart) när det är vinter, för det värmer. På sommaren ska man dricka grönt te, det ger svalka.

Oolongte är mitt emellan svart och grönt te. Vad det blir för sorts te, beror på hanteringen av tebladen. Om man söker på kinesiskt te på Google, kan man få reda på mer om hur te blir till och vilka olika sorter det finns. Hon lärde mig också att riktigt kinesiskt te, det är teblad som läggs direkt ned i temuggen. När de läggs ned är de hoprullade och vattnet gör att de vecklar ut sig. Ju bättre kvalitet, desto mer hela blad finns det i teet. När du druckit ur en mugg, låt lite vatten finnas kvar i botten som

täcker tebladen. När du vill ha te nästa gång, är det bara att hälla i vatten i muggen igen. Jag har hört att det blir som godast, när man dricker efter den tredje eller fjärde påfyllningen. Det är nog lite av en smaksak. Jag själv brukar lägga i lite blad i en mugg på morgonen och fylla på med vatten några gånger under dagen. När smaken inte längre finns kvar, börjar jag om igen.

Min kinesiske lärare bjöd oss en gång på ett extra fint och exklusivt te, som han fått i födelsedagspresent av sin bror i Kina. Det var fantastiskt gott! En lärare jag hade i kinesisk litteratur, bjöd oss på ett te som kommer från en speciell del av Kina. Det teet luktar och smakar som "grotta".

Det är det enda sättet för mig att beskriva det på. Han hade köpt teet i Hong Kong och hur otroligt det än låter, så smakade det riktigt bra. Naturligtvis dricker man kinesiskt te utan socker och mjölk, annars får man inte fram den rätta smaksensationen!

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

Kinesisk mat

Det är inte tänkt att vi ska äta kinesisk mat i dag, men kan inte låta bli att skriva om det ändå...

När jag läste kinesiska för min underbara lärare på ett universitet i Sverige, ansåg han att det var viktigt att inte bara lära sig själva språket, utan också lära sig att laga kinesisk mat. Därför bjöd han och hans fru hem oss i flera omgångar. Vi fick vara med och laga mat tillsammans med dem och de var så trevliga. (Senare hjälpte jag hans fru med svenskan och hon mig med kinesiskan...)

Mat är väldigt viktig för kinesen. Så viktig, att man ofta frågar "Har ni ätit?" när man träffas, underförstått att om man har det mår man bra. Sju procent av jordens odlingsareal skall mätta ca 22 procent av jordens befolkning. Det är inte lite det.

Eftersom Kina är ungefär lika stort som Europa, måste man inse att "kinesisk mat" är lika varierande som den mat man kan få i olika delar av Eruropa. Den kinesiska kokkonsten är ca 4000 år gammal. Min lärare och hans fru berättade för oss att förutom riset som gäster bjuds på, brukar man ha en rätt mer än vad det finns antal personer runt bordet. Maten brukar skäras eller hackas så smått som möjligt och wokas, för då tillagas det snabbt och det går åt mindre energi till det. Det har inte alltid varit så lätt att hitta mycket ved...

Om jag skulle rekommendera en bra kinesisk kokbok, skulle det vara "Det kinesiska köket" skriven av Liu Zihua och Uli Franz, utgivet av ICA bokförlag

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

Kinesiskt porslin

När jag för några år sedan studerade kinesiska, fanns där en annan student som älskade kinesiskt porslin och samlade på det. Jag kan med stolthet säga att jag hållit i en flera hundra år gammal vas och jag tappade den inte heller, puh

Denne student gjorde mig också intresserad, inte så att jag själv började samla. Det tillåter inte min ekonomi... Däremot blev jag fascinerad över hur kineserna uppfann porslinskonsten och hur den fann sin väg till övriga världen. Nu kommer snart en mycket intressant utställning om kinesiskt porslin på medelhavsmuseet i Stockholm. Här kommer två länkar om det:

Porslin som bryter mot konventionerna

Sultanernas porslin packas upp

(hämtat från Pusselbitarna från metrobloggen)