När jag ringde polisen

De som skulle titta på ventilationen, visade sig bara vara en person och han kom ca 13.00. Jag hade varit så spänd och lyckats städa allt och sedan gick han bara in i köket och badrummet och kollade allt på ynka fem minuter... Hur konstigt det än låter så blev jag nästan besviken.

Min man har ännu inte kommit hem. Det blev en lång arbetsdag i Stockholm för honom och när jag ringde honom för inte så länge sedan, visade det sig att han glömt av att ringa och berätta det för mig. Han har lärt sig den hårda vägen att det är viktigt för mig att veta när han blir sen, annars kan jag bli väldigt orolig. Det var skönt att han åtminstone hade på mobilen så att jag kunde nå honom.

För något år sedan jobbade han som snickare på landet lite utanför vår stad. En gång på vintern, när det hade varit extra isigt och halkigt, dök han inte upp hemma vid 17.00-tiden som han annars brukade göra. Jag tänkte att han är väl och kollar runt på Biltema, Rusta eller någon annan intressant affär. Hans mobiltelefon var avstängd och det gick inte att nå honom, så när klockan blev 21.00 började jag bli riktigt orolig. Fast, han kanske var på Coop Forum eller någon annan affär som stänger vid 21.00... När klockan var 21.40, var jag otroligt orolig. Klockan 22.00 ringde jag polisen. Jag var rädd att han varit med om en olycka eller något. Precis när polisen fått all personbeskrivning och bilbeskrivning och allt de kunde behöva veta för att hitta honom, låser han upp ytterdörren och kliver in. Polisen var glad över att min man kommit tillrätta, men jag hade en viss ilska inombords. Var hade han varit och varför hade han inte ringt? Tja, han hade jobbat över och glömt bort att ringa och säga det till oss här hemma.... aaaagh!!!

Till och med ungarna hade varit superoroliga. Sonen hade vandrat fram och tillbaka här hemma och undrat var hans far var och dottern hade också ringt och försökt få tag på honom flera gånger. Det är klart att man inte måste vara här hemma jämt, men det kan ju vara kul att veta ungefär var alla är för att slippa oroa sig...

(från Pusselbitarna på metrobloggen)

God kväll!

Min man tyckte inte att det var så farligt med trafiken i Stockholm, men han såg en massa poliser och vägspärrar. Dessutom såg han också poliseskorter till svarta limousiner som åkte oerhört snabbt mot Arlanda. De hade blåljusen på, så man kan ju undra om de var sena till något plan, eller om det här är vanligt vid celebra besök ...

Sonen kom hem vid 18.00-tiden. Det händer inte så ofta, så vi hann ringa honom på mobilen innan han kom hem. Det visade sig att han och några kompisar hade stannat kvar i skolan och spelat lite Tibia på internet tillsammans. Han verkade ha haft kul, men han sade inte så mycket om det. Jag fick nästan använda en tång för att få ur honom det vi nu vet. Han skulle bli en mycket bra spion eller något annat där man inte bör avslöja något hemligt

Vi (jag och min man) har precis varit och handlat. Vilken lyxkänsla det är att åka bil och handla och slippa gå hem med tunga kassar. Man kan handla lite mer åt gången och bli lite mera effektiv. Det går så oerhört mycket snabbare också. Jag har verkligen saknat det. Skönt att min man fick igenom bilen i besiktningen när jag var i USA...

Äter just nu mjölkchoklad med russin, nötter och mandlar. Ska snart sätta på vatten och dricka en mugg te och jag önskar er alla en god kväll!

(från Pusselbitarna på metrobloggen)