Son Pusselbit

Son Pusselbit började igår läsa på komvux det som fattas för att han ska få slutbetyg på gymnasienivå. Han är vid gott mod och är på bra humör och har berättat lite om det hela. Tydligen ska de ha labbar i kemi och biologi på onsdagar och undervisning i ämnena de andra dagarna. Svenska B-lektionerna kommer att ges en kväll i veckan. Han har inte meddelat lärarna om att han har dyslexi eller aspergers syndrom, han tycker inte att det är nödvändigt och relevant... medan jag och maken tycker det. Fast sonen är nu snart 21 år, myndig och vuxen, så vi kan inte göra så mycket mera än hoppas på att allt går vägen.

Han kommer att läsa in biologi A, Kemi A, Svenska B och Naturkunskap A. Det är så löjligt att Naturkunskap är ett grundämne och även om man läser biologi, Kemi och Fysik, måste man ha läst Naturkunskap för att kunna läsa vidare på högskolenivå. Det känns lite som om man läser dubbelt... (Han har redan klarat Fysik A och B). Nästa termin tänker han läsa biologi B, Kemi B och Matematik D (eventuellt Matematik E också) och efter det kan han söka sig vidare till det han är intresserad av.

Just nu är det lite svårt att komma underfund med vad han eventuellt vill läsa vidare inom, men det blir antagligen något ingenjörsaktigt... i alla fall med något som har med naturvetarämnen att göra, eftersom det verkar intressera honom mest, men kanske inte någon av de längre högskoleutbildningarna. Kanske att han också sneglar mot yrkeshögskolan, vi får se hur det blir längre fram.

Det viktigaste är att han trivs med sitt liv och kan försörja sig själv och känna att han gör något roligt och meningsfullt som utvecklar honom som människa. Att han hittar sin plats som pusselbit i det stora livspusslet...

Son Pusselbits önskan

Gårdagen tillbringades mesta delen sovandes i sittande ställning i sängen och idag känns det något bättre, men inte helt bra. Jag är inte lika snuvig, men är yr, halvrosslig, har huvudvärk och en otrolig trötthet.

Ska försöka mig på att till nästa vecka börja läsa på alla tentor och har inget stort hopp om själva översättningstentan, men kanske att grammatik- och språkvetenskapstentan kan klaras av. Det gäller bara att läsa dygnet runt nu... ;D (egentligen ska man läsa på en tenta i ca 14 dagar och nu ska 3 tentor läsas in på en vecka... fast det kan ju gå vägen!)

Son Pusselbit har länge önskat sig en bättre dator och den han har nu är rätt så gammal och ihopsatt av herr Pusselbit av gamla datordelar som hittats lite här och där. Innan vi åkte till Västkusten var han ute på olika datorsajter på internet och lyckades plocka ihop en dator från olika affärer i teorin till priset av ca 3500 - 4000 kronor. De pengarna har och hade vi inte och då var det ändå det billigaste och inte det bästa han kunde hitta.

Under julen insåg vi att son Pusselbit lyckats spara ihop till 3000 kronor och igår hittade vi datordelar på tradera till det fantastiska priset av 1525 och säljaren erbjöd fler datordelar till ett bra pris efter det vi vunnit budgivningen, så nu är son Pusselbit snart ägare till en ny dator för ca 2000 kronor. Säljaren bor inte långt ifrån oss och frakten behöver inte betalas då vi hämtar allt själva och sedan ska son Pusselbit få sätta ihop hela datorn själv under makens överinseende.

Jag är så glad och tacksam över att herr Pusselbit är en hejare på datorer! =)

Ungdomarna Pusselbit

(ett negativ)

Vi har strålande och kyligt väder ute, men solskenet gör att man blir glad.

Igår var dotter Pusselbit rätt så upprörd när hon kom hem från skolan. Hon hade glömt kvar sina nycklar i skåpet och det var för sent att åka tillbaka och ordna upp det, för skolan hade hunnit stänga. Därför åkte hon dit extra tidigt idag och hoppades att ingen fått för sig att ta nycklarna. Som tur var hade hon inget värdefullt i skåpet. Alldeles nyss läste jag på facebook att det var någon vänlig själ som hittat nycklarna, låst skåpet och lämnat in nycklarna till skolans tekniker. Vi har faktiskt ibland rätt så mycket kommunikation med varandra via facebook... och hon verkar vara uppkopplad med sin bärbara skoldator till fb mest hela tiden. Det är i alla fall billigare och lättare att få tag på henne på det sättet, än att försöka via hennes mobiltelefon.

I morse berättade son Pusselbit att han skulle på utflykt med skolan och behövde ta med sig en matsäck. Fast just idag var brödet slut och vi ska baka under dagen. Vi hade 3 bananer hemma, men han var inte intresserad. Jag föreslog att han skulle titta in i en mataffär på vägen till skolan och köpa med sig matsäck, men det verkar inte som om det var en bra idé från hans sida. Dessutom kom han inte riktigt ihåg när de skulle åka från skolan... det är sådant här som kan göra en galen som förälder!

Han kom iväg och efter ett tag ringde hans biologilärare och undrade var han var någonstans. Jag berättade som det var och att han var på väg, men inte fått med sig någon matsäck. Läraren lovade att det skulle ordnas när son Pusselbit dök upp. Jag måste säga att jag är så glad för min sons lärare och skola, de har varit så bra för honom. Samtidigt vet de inte så mycket om vad Aspergers syndrom är för något, men de har försökt att anpassa sin undervisning så att de passar min son på bästa sätt trots det. Det har varit lite svårt för både min son och lärarna emellanåt, men det har alltid löst sig på bästa sätt.

Idag ska Son och herr Pusselbit iväg till frisören. Herr Pusselbit kan nu ha hästsvans (kanske inte så snyggt) och son Pusselbit börjar få sin "afro"frisyr igen. På fredagens student kan det var roligt att vara välklippt och uppsnoffsad... vi får väl se hur det går med det.

Son Pusselbit

I natt regnade det, men idag är det strålande solsken utan några som helst moln på himlen. 

I går började herr Pusselbit spela Tibia igen. Det var ett tag sedan. Fast då kunde han spela med son Pusselbit och de kunde roa sig tillsammans. Son Pusselbit älskar att spela både dataspel och vanliga brädspel med oss, det är ett av hans sätt att umgås på. Han "vaknar" då till och blir riktigt talför, vilket man inte annars kan anklaga honom för att vara. Ibland får man lite dåligt samvete över hur sällan vi spelar spel med honom. Någon gång har jag spelat "Age of Empires" (datastrategispel) med honom och ibland har vi spelat "Nya Bondespelet", eller "Trivial Pursuit" (brädspel) med honom.

Han äter alla olika sorters mat, men mest älskar han vanlig potatis, brunsås, kåldolmar och lingonsylt. Så har det alltid varit. Jag har aldrig stått och gjort kåldolmar själv, men jag har köpt hem halvfärdiga som jag har fått göra i ordning. Man kan byta ut kåldolmarna mot köttbullar, eller vanligt kött. Sedan gillar han mexikansk mat en hel del också, eller kinesisk. Dessutom är han den i familjen som tycker allra mest om sushi. Fast italiensk mat, särskilt pasta, är han rätt så trött på... och pasta har vi gott om i vår familj. Pastan är någorlunda billig, går snabbt att göra och dessutom kan man lagra det rätt så länge. Herr Pusselbit har alltid ÄLSKAT pasta och ett tag gjordes det i stort sett varje dag, så till och med jag behövde protestera mot det... Dotter Pusselbit verkar ha fått samma smaklökar som herr Pusselbit! ;)

Alldeles nyss var son Pusselbit i köket och åt av sin älskade müsli. Enligt honom kan man bara äta müsli på morgnarna, sedan ska man äta en god och närande middag och på kvällen kan man äta bröd, men det är inte det ultimata. Det är bättre att till exempel äta gröt... men med tanke på att han har aspergers syndrom är han ändå rätt så flexibel i sina matvanor mot vad många andra med detta syndrom är. Det är väldigt skönt. 

På idrotten i skolan lyckades han få VG. Det är något av en gåta för oss här hemma, men när vi pratade med hans lärare i ämnet, berättade han att son Pusselbit var duktig i idrott och utmärkte sig i kunnandet utav att äta näringsriktig mat och att vara mån om sig själv och sin kropp. Ändå skulle man aldrig kunna kalla son Pusselbit för en muskelknutte. Han är lång och väldigt tanig... men han tycker väldigt mycket om att vara ute och röra på sig i naturen och han cyklar eller går mycket hellre än åker buss.

Jag har ibland tänkt att när man läser i den här bloggen kan man slås över hur lite det egentligen händer i vår familj. Vi åker inte ut på så många olika saker, eller hälsar på så många olika personer. Vi har fått bygga upp ett liv som passar oss bra och gör att vi klarar av livet på vårt sätt. Rutiner är väldigt viktiga för oss alla. Och de bör helst inte brytas alltför mycket och ofta, då blir det bara arbetsamt. Ska man göra något som inte hör vardagen till, får vi alltid i förväg förbereda oss på det mycket noggrant för att det ska vara njutbart, annars blir det bara otrevligt.

Som till exempel när dotter Pusselbit får hem kompisar som ligger över. Även om man talar om det för son Pusselbit någon dag i förväg, brukar han tillbringa de första timmarna eller dagen på sitt rum. Sedan kan han smyga sig ut ur sitt rum för att gå på toa eller äta lite grand och sedan efter ett tag går det bättre. Det beror lite grand på hur många som är hos oss också. Den allra jobbigaste gången var nog när det dök upp ca 7 stycken som skulle sova över här vid ett mangakonvent. Då tryckte han inne på sitt rum ända tills de var på konventet... fast på slutet kunde vi alla (han också) sitta tillsammans och se på en film med Jackie Chan i vardagsrummet och det var bra. 

Ända sedan mina barn var små har de fått tillbringa sina somrar på landet hos mina föräldrar. Det har gjort dem gott. Son Pusselbit har naturligtvis varit lite uppskruvad innan han åkt dit, men han skulle ju göra något som han verkligen tycker om. Det är ju som innan julafton eller något annat roligt! Jag tror inte att släkten vet hur mycket son Pusselbit uppskattar dem. De är något tryggt för honom och han har träffat dem varje sommar och ser fram emot det varje gång, även om det knölar till det lite. Samtidigt har det varit en träning i att klara av det oväntade och bli flexibel. Det viktigaste av allt är att han fått vara den han är och att han ibland kunnat gå undan för att få vara för sig själv och bearbeta allt som händer och har hänt.

Och vad gör han just nu? Han sitter vid sin älskade dator... ;)