Son Pusselbit

Son Pusselbit började igår läsa på komvux det som fattas för att han ska få slutbetyg på gymnasienivå. Han är vid gott mod och är på bra humör och har berättat lite om det hela. Tydligen ska de ha labbar i kemi och biologi på onsdagar och undervisning i ämnena de andra dagarna. Svenska B-lektionerna kommer att ges en kväll i veckan. Han har inte meddelat lärarna om att han har dyslexi eller aspergers syndrom, han tycker inte att det är nödvändigt och relevant... medan jag och maken tycker det. Fast sonen är nu snart 21 år, myndig och vuxen, så vi kan inte göra så mycket mera än hoppas på att allt går vägen.

Han kommer att läsa in biologi A, Kemi A, Svenska B och Naturkunskap A. Det är så löjligt att Naturkunskap är ett grundämne och även om man läser biologi, Kemi och Fysik, måste man ha läst Naturkunskap för att kunna läsa vidare på högskolenivå. Det känns lite som om man läser dubbelt... (Han har redan klarat Fysik A och B). Nästa termin tänker han läsa biologi B, Kemi B och Matematik D (eventuellt Matematik E också) och efter det kan han söka sig vidare till det han är intresserad av.

Just nu är det lite svårt att komma underfund med vad han eventuellt vill läsa vidare inom, men det blir antagligen något ingenjörsaktigt... i alla fall med något som har med naturvetarämnen att göra, eftersom det verkar intressera honom mest, men kanske inte någon av de längre högskoleutbildningarna. Kanske att han också sneglar mot yrkeshögskolan, vi får se hur det blir längre fram.

Det viktigaste är att han trivs med sitt liv och kan försörja sig själv och känna att han gör något roligt och meningsfullt som utvecklar honom som människa. Att han hittar sin plats som pusselbit i det stora livspusslet...