Kinesisk film

När jag läste kinesiska på Stockholms universitet, skulle vi se på film ett visst antal timmar under terminen. Vi kunde själva välja vilka och när, bara vi fick ihop antalet timmar.

Jag och de två andra kursare som brukade se filmerna tillsammans, kom snart på att i stort sett alla filmer vi skulle se var tragedier. I nästan varje film dog alla på olika sätt under filmens gång. Filmerna var klassiska och välkända för varje kines och kinakännare. I en film vi såg, var alla döda på slutet. Vi hatade verkligen det. Vi ville någon gång att det skulle vara ett lyckligt slut. Till slut kom vi på det, vi såg alla filmer tills det tragiska började. Då gick vi över till nästa film. På så sätt fick vi ihop alla timmar och vi fantiserade ihop våra egna, lyckliga slut där de fortfarande levde.

Nu har jag sett Jet Li´s "Fearless". Riktigt tragisk, men ändå inte. En riktigt kinesisk film, med kinesisk sensmoral. Andra liknande kinesiska filmer som är bra; "Hero", "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och "Flying Daggers". Antingen hatar man dem eller så älskar man dem. Jag älskar dem.

Vi i vår familj gillar kinesiska, japanska och koreanska filmer. Det är rätt så skönt att gemensamt kunna titta på dem. Vi brukar skämta om att amerikansk film ofta slutar lyckligt och inga hjältar dör, i europeisk film är ingen lycklig, men ingen dör heller. I kinesisk film dör i stort sett alla (åtminstone huvudfigurerna). Nu är det inte alltid så som tur är, men ofta nog.

(från Pusselbitarna på metrobloggen)