Min son

Imorgon har min dotter ett delprov i ellära. Jag tror inte att hon är så förtjust i det, men det måste ju läsas på och göras. Vilken tur att min man är så bra i just fysik

Igår var min son med sin klass på ett studiebesök på närmaste kärnkraftverk. De var tvungna att visa upp id-kort för att komma in. När han kom hem frågade jag honom om hur det hade varit.-"Bra", sa han. -"Vad åt ni?" -" Jag köpte mat...", -"Vad köpte du för något och var det gott?" - " Det var gott." -" Blev du mätt?" -"Nej..."

Ja, ni börjar nog få en bild över hur vältalig han är Min son är nu 172 cm. lång och väger ca 49 kg. Mycket lång och smal med andra ord. Det första som händer när han kommer hem från skolan är att man hör honom gå fram och tillbaka lite grand och sedan kommer han och frågar -"Vad blir det för mat?". Han äter oss snart ur huset. Det går åt hur mycket mjölk, müsli och limpor som helst. Var hamnar all maten? Det märks ju inte på honom hur mycket han äter! Jag köper hem risgrynsgrötstuber emellanåt, så att han kan äta det när han kommer hem från skolan. Det säger "glufs", så har han ätit upp en liter gröt.

Han spelar mycket dataspel på nätet. Jag frågade honom vilket han tyckte var roligast, att spela med andra över nätet, eller att spela ensam. Det var roligare för honom att spela med andra över nätet, för då kunde de samarbeta och göra saker tillsammans. Han tycker också att det är kul att då och då träffa kompisar och spela lan-spel över någon helg tex. Han är mycket mer social av sig än man tror ibland och hans favoritsätt att umgås med andra på är att spela olika spel, både dataspel och vanliga brädspel.

När vi var i skolan och pratade med några av hans lärare, sa idrottsläraren att han utan tvekan kommer att få VG i idrott. Enligt läraren vågar han göra allt och är också kunnig inom idrottsteorin. (Det var kul att höra) Många av min sons lärare nämnde att det var lite svårt att få kontakt med honom. Jag erbjöd mig att komma till skolan och berätta om vad Aspergers Syndrom innebär i allmänhet och situationen för min son i synnerhet. Eftersom de inte vet så mycket om det, tyckte de att det skulle vara bra, så nu får vi se när jag ska dit. (Han går på ett vanligt gymnasium, utan assistent).

Bara så att ni vet, jag är mycket stolt över min son och älskar honom väldigt mycket

(Hämtat från Pusselbitarna på metrobloggen)