En tillbakablick

Igår mådde jag inte så bra, men idag är det något bättre... nu har vi snö som täcker marken och det är alldeles gråmulet ute. Ikväll ska vi tvätta och då kanske att vi kommer igenom hela tvätthögen...

Igår kväll innan läggdags tog jag ett fotbad och smorde senare in mina fötter med bivaxsalva från Mary Kay. Den är utan tvekan bäst för mina fötter. För er som inte vet det, så är mina fötter ett stort problemområde. De är alltid så torra och spruckna och jag har försökt det mesta för att få ordning på dem och kommit fram till att Mary Kays handset är otroligt bra för dem. Först skrubbar man dem i ett fotbad med handskrubben och sedan smörjer man in dem med bivaxcremen. Den vanliga lotionen använder jag i stort sett aldrig, kanske till händerna någon gång...

Fast då är det ändå lättare nu när jag inte går så mycket. När jag arbetade ca 12-16 nätter/månad (12 nätter = heltid och 4 nätter extra för att få upp lönen = ca 50 h/vecka) var mina fötter nästan omöjliga att få ordning på. Jag gick, eller sprang omkring (för att hinna med så mycket som möjligt) kanske 10 timmar på jobbet (jobbade 12 timmar/natt) och sedan gick jag en timma hem. Då hade jag också gått en timma för att komma till jobbet kvällen innan, så tillsammans blev det ca 12 timmars rörelse/arbetspass. Varför betala för träning, när man kan arbeta, träna och få betalt samtidigt? ;)

Jag arbetade inom catering och gjorde en hel del mat, smörgåsar, packade allt och så vidare. Vi var oftast bara tre på nätterna som arbetade just med maten och ingen, förutom jag, vågade gå ut ensam på lagret eller in i kylar och frysar och hämta de matvaror som behövdes och det kunde innebära en hel del tunga lyft, men jag är så mycket tuffare än många tror och jag anser att mycket också beror på att använda sig utav rätt lyftteknik. Ibland klättrade jag till och med i lagerhyllorna som var minst 5 meter höga (egentligen livsfarligt), men jag klättrade en hel del i berg när jag var yngre så jag hade liksom vanan inne...

Personalen (förutom cheferna) var underbara, särskilt gänget som arbetade natt. Där fanns lastarna och chaufförerna som körde ut maten dit det skulle och diskarna som skötte all disk. Jag tänker fortfarande tillbaka med glädje på allt som vi gjorde tillsammans och hur roligt vi hade... och jag var i stort sett ensam svensk och resten invandrare från otroligt många olika länder. Jag lärde mig en hel del arabiska och umgicks mycket med latinamerikaner, så det gällde att försöka hänga med när de talade snabb spanska (vilket jag oftast inte gjorde...).

Sedan fick vi inte arbeta natt längre, nya scheman infördes där vi bara arbetade 7 timmar/dag och vi var bara lediga en helg i månaden, samt arbetade upp till 10 timmar/dag på helgerna... och migränen kom och till slut hade jag migrän nästan varje dag och det gick inte att arbeta där längre... så det kan gå... =(

Fast, blir jag bara färdig med studierna kan jag ha ett bra yrke där jag inte tar ut mig så mycket fysiskt och är borta hemifrån så mycket. Enligt alla prognoser är olika språkyrken, framtidsyrken. Det kommer att bli brist på personer som kan arbeta med olika sorters språk...

Nu ska jag snart ut i tvättstugan och önskar er alla en fortsatt trevlig helg! =)

En lång vinter

Vi har fortfarande snö och tycker att vintern har varit ovanligt lång i år. Vi är glada över att bo i lägenhet och slippa snöskottandet, men det är lite tufft med Boxer Pusselbit som behöver en hel del motion. När det varit som kallast har vi försökt hitta på fler saker inomhus med honom i stället. Även om han har ett täcke att ta på sig, förfryser han tassarna så lätt...

Dotter Pusselbit är snart färdig med sin adhd-utredning och det har visat sig att hon har många fler migrändagar än vad vi först trodde. Nu måste jag kontakta läkaren om det, för hennes skolgång blir lidande en hel del.

Hittills i mars har jag haft migrän i ca 14 dagar och hon har haft ca 11 dagars migrän. De nya migräntabletterna gör att man blir oerhört sömnig och sover bort dagarna. Om man försöker göra något blir migränen sämre och man svimmar nästan. Det enda tabletterna gör är att illamåendet försvinner och att man kan äta. Ca hälften av huvudvärken försvinner ibland, ibland försvinner det inte alls och ibland försvinner det helt och hållet. Det är olika gånger som medicinen hjälper, men oftast slipper man illamåendet och det är verkligen värt en hel del! Vi läste här om dagen om en ny migränmedicin som är på gång och ska säljas om något år. Vi ser väldigt mycket fram emot det. Om den hjälper, vill säga...

Jag har skrivit in mig på arbetsförmedlingen igen, men har ännu inte kunnat gå på något infomöte... har haft migrän då och infodagen är bara på onsdagar, så det är lätt att "pricka" in den dagen med migrän. När jag skrev in mig där, ansåg den personen som jag pratade med att jag antagligen skulle hamna på den avdelning där de hjälper personer med olika funktionshinder och det är helt okej från min sida. Med min migrän är det lättast att ha ett prestationsinriktat arbete hemifrån och det ska man väl kunna hitta. I så fall kan jag arbeta när som helst på dygnet när jag inte har migrän.

I år har jag funderat på att bara odla morötter, spenat och olika sorters örter. Det kan man frysa in, så det blir inget som förfars. Förra året hann vi faktiskt inte äta upp all sallad, även om det kändes som om vi åt det till frukost, lunch, middag och kvällsmat... ;)
Sedan känner jag mig inte heller lika inspirerad att börja odla så mycket i år som jag gjorde förra året. Det kan ju bero på att det fortfarande ligger en hel del snö utanför fönstren...