Lite av varje...

Förra veckan kunde vi bland annat läsa i GP att Lokförare får tillbaka licensen efter fyra år och det är något som firas stort av lokföraren i fråga med familj!

Nog om det!

Maken jobbar inom snöröjningen nu i vinter och har haft väldigt mycket att göra, så mycket att han till och med knappt hann vara ledig över jul och nyår. Lönen för allt arbete kom nu i januari och det blev en extra storlön, vilket var väldigt välkommet - vi har många hål att fylla... Vi firade lönen genom att köpa hem en varsin pizza samt läsk. Det var flera år sedan vi hade råd med det...

Jag har börjat studera på distans på ett universitet i södra Sverige och ska nu på söndag resa ner över en vecka. Under veckan ska jag få bo hos en kusin som bor i samma stad som universitetet och det ser jag mycket fram emot, eftersom vi inte träffas alltför ofta. Det var billigast att åka buss och då kommer jag ju samtidigt att få se halva Sverige =)

Under veckan som gått har jag köpt hem mat och frusit in som går någorlunda snabbt att göra för att underlätta för familjen när jag inte är hemma. Det ska vara extra lätt för ungdomarna att göra maten i fall det blir sådant väder att herr Pusselbit måste arbeta över och jobba extra. Vi har nu hamburgare, köttbullar,  falukorv, tandoorikyckling (som man bara sätter in i ugnen) och rotsaksgratäng (som bara sätts in i ugnen). Ris och pasta vet de ju hur man gör, så det är inga problem.

Igår var jag och dotter Pusselbit och införskaffade två par jeans till henne, då hon bara hade två par byxor. Ett av dem var arbetsbyxor och det andra paret var väldigt trasigt. Vi brukar köpa hennes byxor på Dressman, då hon gillar herrbyxor mer än dambyxor. Hon vill ha större fickor och lite mer vida ben och det är omöjligt att hitta på damavdelningar till ett rimligt pris...

Här om dagen köpte jag en ny jacka till mig på Cubus som kostat 800 kronor, men som nu kostade 299 kronor. Den är svart, räcker till mina knän och har en härlig fuskpälsad luva och är mycket varm och skön. Min förra jacka är röd, rejält sliten (har börjat gå upp i en del sömmar), räcker till midjan och är utan en luva.

Pengarna har också räckt till min kurslitteratur och det är tänkt att son Pusselbit ska få nya skor, då de han har nu har gått sönder på en del ställen. Herr Pusselbit ska äntligen få nya glasögon, då han inte ser så bra med dem han har. Det var några år sedan sist han fick några nya, så det är verkligen på tiden!

Nu ska jag fortsätta med de studier som behövs inför nästa veckas träff med mina medstudenter!

Debatt om Transportstyrelsen och NPF

I Lotta Abrahamssons blogg kan man läsa "Vad svensk expertis anser om Transportstyrelsen och strukturell diskriminering".

Hon och dessa personer

Henning Beier - specialist i psykiatri

Christian Bergbom - leg. psykologi

Annika Brar – specialist i psykiatri

Birgitta Dahl – f d talman, miljöminister och ordf. i Unicef Sverige

Gunilla Gerland - författare, ordförande Förbundet Autoimmuna Infektionsutlösta Neuropsykiatriska Sjukdomar

Christopher Gillberg – Professor, specialist i barnpsykiatri

Ylva Ginsberg - Med. dr, specialist i psykiatri

Niels Guldberg - specialist i psykiatri

Bo Hejlskov Elvén - leg psykolog

Anni Juhl Nielsen - specialist i barnpsykiatri

Anna Kettner - generalsekreterare f.d. trafiklandstingsråd, (egen diagnos)

Birgitta Kimber - Med. dr, speciallärare

Svenny Kopp - specialist i barnpsykiatri, Med. dr.

Ulf Lager – leg. psykolog

Eve Mandre - Fil. dr, speciallärare

Sylvia Mellfeldt Milchert – neuropsykolog

Eva Nordin-Olson - ordförande Autism och Aspergerförbundet,

distriktsläkare, skolläkare

Anki Sandberg – ordförande Riksförbundet Attention

Ann Simmeborn Fleischer - doktorand i handikappvetenskap

Anna Sjölund - KBT-terapeut, utbildare

Johan Westerholm – säkerhetskonsult (anhörig)

har skrivit en debattartikel i SVT debatt som heter "Transportstyrelsens diskriminering hör inte hemma i en västerländs demokrati".

Efter allt det här har det varit rätt så tyst, men jag hoppas verkligen att det rörs om mera i grytan och att Transportstyrelsen tänker om i denna fråga. Det vi alla är oroliga över är att idag resonerar Transportstyrelsen så här, i morgon kan man undra vilka fler som gör det. Vilka andra myndigheter, företag, människor osv. Är det här början på en laglig diskriminering av människor som anses som "Untermenschen" (undermänniskor eller lägre stående folk) som florerade i Tyskland under 30-talet och 40-talet?

Hur många idag döljer inte sina npf-diagnoser, tvekar att genomgå en utredning för att få en diagnos eller absolut inte vill genomgå en utredning för att få en diagnos på grund av många felaktiga attityder hos många ute i samhället? Det svaret kommer vi nog aldrig att få reda på.

Kan man vara lokförare när man har Aspergers syndrom?

Kan man vara lokförare när man har Asperger? Den frågan togs upp i P1 Studio Ett, tisdagen den 15 januari den här veckan. I studion kunde man lyssna till lokföraren Torolf (som kört lok prickfritt i 28 år), riksdagsledamoten Penilla Gunther (KD) och Transportstyrelsens läkare Stina Stenback.

Det märktes tydligt att Stina Stenback inte hade tillräckligt mycket på fötterna för att kunna föra sin talan och förklara VARFÖR Torolf blivit avstängd från att köra lok så fort han fick sin aspergerdiagnos eller varför någon med aspergers syndrom inte är lämplig att framföra tåg. Det märktes också att hon inte vet särskilt mycket om aspergers syndrom för att kunna säga något vettigt och det kan ju bero på att hon är en allmänläkare som råkar vara en överläkare och det gör henne inte till en expert inom psykiatrin. Ändå är hon en av de "expertläkare" som ska sitta och bedöma alla ansökningar om vanliga körkort och körkort inom yrkestrafik.

När personer som har aspergers syndrom, adhd eller något annat inom npf ska ansöka om att få ett körkort, måste de samtidigt lämna in ett intyg från en expert som vet hur alla dessa diagnoser fungerar - alltså från en psykiatriker och inte en allmänläkare. Då kan man ju undra över varför dessa allmänläkare på Transportstyrelsen, som inte vet så mycket om dessa diagnoser, ska bestämma framtiden för alla körkortssökande svenskar.

  Det hela kändes overkligt att lyssna till och man undrar om Transportstyrelsen har läkare som bara är fördomsfulla. De har inte ens kunnat visa att detta beslut om Torolf bygger på vetenskapliga fakta och forskning.

Jag vet att det finns fler inom olika npf-diagnoser som dessa läkare på Transportstyrelsen har nekat att få körkort, eller fortsätta att få arbeta som yrkesförare när det kommit fram att de fått en npf-diagnos, så lokföraren Torolf är inte ensam. Jag vet också att det finns människor där ute som skulle kunna få en diagnos om de utreddes, men de är rädda för vad som ska hända med dem och deras arbeten som de försörjer sig på om Transportstyrelsen har denna fördomsfulla syn på dem som grupp, utan att de blir prövade individuellt.

Transportstyrelsen å sin sida anser att de prövar varje person individuellt, men hur kan det då komma sig att i stort sett inga med npf-diagnoser inom yrkestrafik släpps igenom deras nålsöga? Inte ens en person som Torolf som framfört tåg prickfritt i 28 år?

Transportstyrelsens syn på npf

En del av oss har kunnat följa Torolf Janssons diskriminering ifrån Transportstyrelsen. När han var 55 år fick han diagnosen Aspergers syndrom och trots att han han varit lokförare och kört prickfritt inom Statens Järnvägar i över 28 år, ansåg Transportstyrelsen efter att han fått sin Aspergerdiagnos att han var en "säkerhetsrisk" och inte lämplig att framföra några tåg längre.

Hittills har han varit i Förvaltningsrätten och i Kammarrätten och är nu på väg till Högsta Förvaltningsdomstolen. Alla rätter hittills har sagt att de anser att han kan fortsätta sitt arbete som lokförare, men Transportstyrelsen har hela tiden överklagat vidare. Och inte nog med det, nu har Transportstyrelsen kommit ut med förslag till ändring av föreskrifter om hälsa för lokförare och övrig personal samt ändring av föreskrifter om förarbevis för lokförare. Dessa förslag vill de ha godkänt innan 8 februari, allt för att kunna få rätt mot Torolf i Högsta Förvaltningsdomstolen och samtidigt sätta ett prejudikat så att ingen annan någonsin inom npf ska kunna arbeta med detta, oavsett om de är lämpliga för det eller ej. Det enda de hakar upp sig på är om man har diagnos inom npf eller inte... och en sak som jag reagerar väldigt starkt emot i deras förslag är "I ändringsföreskrifterna för både lokförare och för övrig personal förtydligas att ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning är sådana tillstånd som utgör hinder för trafiksäkerhetsarbete." Menar de verkligen allvar med att de kopplar ihop ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd med, hör och häpna, psykisk utvecklingsstörning? Att de anser att det alltid är så?

Jag känner många med ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd som är oerhört välutbildade, intelligenta och de har definitivt inte en psykisk utvecklingsstörning! De på transportstyrelsen verkar inte ha förstått att det inom dessa diagnoser är det samma som hos "vanliga" människor - en stor spännvidd på intelligens. Därför bör människor inom dessa diagnoser testas på samma sätt som andra sökande till dessa yrken. Klarar de testerna, klarar de också av att vara inom yrket. Denne Torolf och många med honom (som ännu inte har fått diagnos, men säkert skulle kunna få om de utreddes för det) har bevisligen klarat av detta utmärkt i många, många år. Hur skulle det vara om alla som arbetade inom järnvägen utreddes för att se om de har någon npf-diagnos? Kanske skulle det visa sig att minst 50 % av de anställda har asperger (många med asperger är intresserade av just tåg). Ska de då alla avskedas på fläcken oavsett hur felfritt och bra de skött sina arbeten de år de arbetat? Vilka ska då framföra tågen, nu när det till och med är brist på lokförare?

Igår skrev GP "Blev av med jobbet som lokförare efter diagnos" och idag skriver Penilla Gunther i en bra debattartikel i Expressen "Urspårad jakt på lokförare Jansson".

I Bloggvärlden finns en hel del intressant att läsa om detta. I bland annat Lotta Abrahamssons blogg kan man läsa "Alla djur är jämlika, men somliga är jämlikare än andra".

Jag håller med henne om att det är svårt att smälta att en svensk myndighet år 2013 har sådana värderingar om människor och att det också påminner om en svunnen tid i vårt land när det rasbiologiska institutet i Uppsala var världsledande.

Ett citat från hennes blogg:

"Jag känner läkare med autism, höga chefer, forskare, lärare, psykologer, militärer och allsköns människor med alla möjliga varierande yrken med denna diagnos (men många vågar inte gå ut med det idag). Eller söka hjälp när de faktiskt behöver det. Vi är olika vi med. Många gånger väldigt olika. Precis som alla med synnedsättning, alla blondiner ja faktiskt alla människor. Svårighetsgraden varierar påtagligt och människor utvecklas dessutom med tiden. En generell bedömning kan omöjligt räcka för neuropsykiatriska diagnoser. Det är ett faktum och vad all vedertagen forskning säger oss dessutom."


En annan länk till en bra blogg Victorias ADHD-npf-blogg som skriver om att "vi är de nya utstötta - utrensningen har börjat.".