måndag, augusti 27, 2012

Introvert


Jag läste en så bra artikel i SvD idag. Den heter "Introverta får stimulans av tystnad".

Jag är en sådan där introvert person som de skriver om och det är ibland helt underbart att bara vara för sig själv någonstans där det är lugnt och tyst och där man kan vara ensam med sina tankar. När jag varit tillsammans med mycket folk ett tag blir jag så oerhört stressad, att det kan ta upp till en dag eller två i ensamhet innan jag är mig själv igen.

I min ensamhet lyssnar jag sällan på musik, även om jag inte har emot att göra det emellanåt. Att bara höra klockans tickande eller fågelkvitter och inget annat är så lugnande för själen. 

Ibland har jag funderat på varför de flesta bilder jag tar med min kamera är från naturen. Svaret är antagligen så enkelt att jag kopplar av och stressar ned när jag är ute i naturen och tar bilder där. Sedan är det också avkopplande att sitta hemma och titta på bilderna och njuta av naturens skönhet framför datorn.

Att läsa böcker i lugn och ro, eller att vara inne på ett tyst bibliotek och gå runt bland alla bokhyllor och titta på alla boktitlar och ibland ta ut en bok och bläddra i den, eller att sitta och läsa en bok inklämd i något hörn bland bokhyllorna är så stimulerande för tankeverksamheten, samtidigt som det är väldigt avkopplande.

När jag är i en bokaffär är det inga problem att koppla bort bakgrundsljudet. Jag är ju bland de trevliga bokhyllorna med massor av böcker. Att känna på böcker, att bläddra i dem, att känna lukten av boksidorna ~ det är något jag njuter oerhört av och alla sinnen är med.

För mig är det lättast att träffa en eller två personer åt gången, det är då jag får ut mest av vår relation. Då kan man prata djupa saker med varandra och hoppa över kallpratet, vilket jag inte alltid är så förtjust i.

I arbetslivet har det fungerat bäst för mig om jag jobbat längre tider när jag väl varit där och sedan fått ha längre ledigheter mellan arbetspassen. Nätter var det bästa. Då arbetade jag ofta 12-timmarspass, det var mer tyst på nätterna och mindre folk på arbetsplatsen och 12-timmarspassen gjorde att jag hade längre ledighet mellan arbetsnätterna, vilket gjorde mig mera utvilad än om jag skulle ha arbetat kortare pass under flera dagar.

Det här innebär inte att jag inte tycker om att träffa människor emellanåt, men jag behöver väldigt mycket lugn och ro i min ensamhet för att orka med vardagslivet. Faktum är att vi är fler som tycker så än vad många tror...

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja allt kallpratande är överskattat!
När vi flyttade ut på landet för
en massa år sedan kunde jag sitta
uppe på natten och lyssna på tystnaden. Helt underbart.
Kram svägerskan