tisdag, oktober 06, 2009

Inte så bra...


Ville bara skriva och tala om att vi lever, men att det är rätt så tufft just nu. Har suttit i olika möten hela dagen i dotter Pusselbits skola.

Nu är det i alla fall bestämt att hon ska få läsa i 4 år, för det är trots allt omöjligt att ta igen allt hon missat, dels det i våras dels det under denna höst då hon varit så mycket sjuk.

Herr Pusselbit har ännu inte fått något ifrån a-kassan och ekonomin tär otroligt på oss. Dotter Pusselbits skolsköterska och psykolog är mycket oroliga för oss som familj... och de kommer att nu hjälpa oss att få hjälp av socialen. När vi tidigare under de gångna åren varit i kontakt med soc. har vi inte fått någon hjälp av olika orsaker, så vi har inte tyckt att det varit någon idé att söka hjälp den här gången. Fast nu måste vi försöka igen... kanske att det går bra, hoppas kan man ju...

Förr om åren har jag alltid hoppat av studierna när herr Pusselbit inte haft någon inkomst. Jag har tagit vilket jobb som helst och jobbat ca 200 timmar/månad, men nu orkar jag inte göra så längre. Jag har för mycket migrän för att kunna sköta något jobb... Ett tag försökte jag till och med jobba natt heltid och studera heltid samtidigt. Nu vet jag att det faktiskt är totalt omöjligt, särskilt om man också har familj.

Just nu känns allt så nattsvart. Jag vill inte ha det så här. Jag har läst i så många år, men aldrig kunnat avsluta studierna. Dels har jag fått försörja familjen till och från med de arbeten jag kunnat hitta, dels har jag på senare år fått så svår migrän... Jag kan inte längre sova ordentligt, jag tänker ständigt på vad vi har som vi skulle kunna sälja och jag har svår ångest över hela situationen.

Det känns som om det fattas för många pusselbitar för att jag ska få ihop pusslet och jag orkar inte längre leta efter dem. Inför andra människor måste jag låtsas vara stark, för det är ju något jag alltid har varit. Om jag brakar ihop, rasar allt... men sanningen är att jag just nu bara är alltför svag och lyckas med nöd och näppe hålla en någorlunda fasad utåt. Helst vill jag bara krypa ned i sängen och dra täcket över huvudet och komma fram igen när allt ordnat upp sig... men jag vet ju att inget är så enkelt.

Så... just nu försöker jag få ordning på ekonomin, ska ta kontakt med min läkare för att eventuellt bli sjukskriven och få ordning på migränen (även om jag inte kommer att få några pengar för det) och jobba på att både jag och familjen ska må bättre. I vilket fall som helst får jag försöka att lita på Gud, Han har hittills aldrig låtit oss svälta eller vara utan tak över huvudet även om det sett riktigt mörkt ut många gånger förr. Vi får se om jag någon gång då och då tittar in här... kanske att jag inte orkar göra ens det.

Men fram till att jag orkar mer och mår bättre önskar jag er alla en underbart härlig höst!